På en buss i Berlin

Hon var i Berlin häromdagen, satt på en buss. Hon kunde inte sätta fingret på vad det var, men något märkligt pågick, där på bussen. Hon hade stängt av sin mobil,ville inte använda den utomlands, men kände då och då efter att den fanns där. Hon klev av bussen, tog upp mobilen, men nej, hon skulle inte använda den nu, intehär, det skulle bli för dyrt. Hon tog ett tuggummi som tröst.

Hon bytte buss, den var nästan full. Flera satt och pratade med varandra, andra satt tysta och läste eller tänkte eller vad de nu gjorde. Det kliade i fingrarna. Hon fingrade på den, inte var det väl så farligt om hon twittrade lite? Hon stod inte ut längre! Då upptäckte hon att ingen, absolut ingen på bussen höll på med sin mobil! Hon blev faktiskt rädd, tänkte att det kanske var förbjudet och förenat med skyhöga böter eller rent av livsfara att använda mobilen på allmänna färdmedel, och då blev hon väldigt glad att hon låtit bli den trots att höll på att förgås. Hon bestämde sig för att stiga av en hållplats tidigare, för att samla tankarna och samla ihop sig själv. Hjärtat skenade obehagligt och hon kramade mobilen hårt där hon småsprang gatan fram mot hotellet.