Slut

Utmattad, utskrattad.
Tårar.
Showen är slut.


Och så en Haiku om sommarens finaste upplevelse:

Badar i havet
i ett häftigt sommarregn -
simmar med en säl.

Sällskap sökes

Sitter här och längtar er. 

Ja, faktiskt. Jag skulle vilja vara tillsammans med er några dagar. Vi skulle skriva, läsa varandras texter, diskutera, vända och vrida på meningar och ord. Och på kvällen skulle vi äta och dricka gott i sällskap av varandra och våra ord allt medan höstmörkret lägger sig som en varm pläd över oss. 

Jaa, jag längtar er IRL.

Åldringen

Den hade vant sig. En del tog lätt, andra tryckte hårt. Somliga slog i ilska andra åter rörde den smekande tyst. I generationer hade den hängt där, mellan köket och kammaren. Tusentals handavtryck gömda i dess åldriga ådring. Dörren utan handtag. 

Summertaaaajm

Jag vaknar i natten, varm. Gläntar på gardinen, det har redan börjat ljusna. Tänker att snart är det över. Funderar på att gå upp och sätta mig att skriva, men vill helst ligga kvar. Sommaren flimrar förbi liksom utsvarvade meningar. Ja, jag borde verkligen stiga upp och klottra ner den här texten, tänker jag där jag ligger och tankesnurrar i ett fuktigt lakanstrassel.

Tassar tyst upp för att inte väcka huset. Går ut och kissar i det  daggvåta gräset, inte ens en mygga blir attraherad av min bak. Bestämmer mig så för att värma lite mjölk. Den varma mjölken verkar lugnande och jag gör ett försök att somna om samtidigt som vemodet griper tag i mig; vemodet hade varit närvarande hela dagen och hela kvällen. 

Under dagen hade vi skyndat långsamt som om varje tå ville minnas känslan av friska grässtrån. Vi mumsade några ensamma blåbär som blivit kvar i riset och plockade solvarma hallon på gulnad kvist. Vi badade en sista gång i insjön och fascinerades av storlomsparets långa undervattenssimning. 

Sedan på kvällen, rullades för sista gången grillen fram och doften av lamm och salcciciakorv spred sig över nejden. Mynta, oregano och persilja plockades till tzatsikin och koriander fick koka ihop sig med tomater och chili. Basilikan som snart ska gå i blom, slog nästan knockout på oss då vi mixade den med fetaost. Den sista salladen och squashen blandades slutligen med skorvig färskpotatis. Långt senare, då middagen var avslutad, gled klarinettens toner ut genom grannens fönster en sista gång: Summertaaaaajm and the living is easiiiiii. Det var dags att städa huset, stänga fönstren och låsa dörren. Sommarlovet var slut.

När man gör som de säger

När jag tömde alla mina bankkonton och gjorde av med alltihopa så fick jag skäll och det tyckte jag var lite konstigt eftersom de sagt att det säkert skulle gå bra om jag bara såg till att utnyttja mina egna resurser.

Ett försök att skriva i Kalle Byx anda. En enklare variant, Kalle Byx själv blir ju bara mer och mer sofistikerad.

Utmanad

I mina gömmor hittar jag en lapp där jag skrivit ner ett samtal mellan mig och dottern P som då är 2 år och nio månader. Vi sitter och bläddrar bland vykort och vernissagekort som jag sparat. Dottern fastnar genast vid ett ganska speciellt vernissagekort.

P: - Jag tycker att det här är ett fint kort.

Jag: Jaha? Jag är förvånad och förvirrad. - Ser du vad det är?

P: - Mmm.

Jag: - Det är en BH. (Man är väl inte pedagog för inte?)

Något senare säger dottern, som fortfarande tänker på det fina kortet:

- Jag skulle vilja ha en BH.

- Jasså!  Varför det?

- Därför att jag skulle vara vuxen. Att jag inte tänkt på det! tänker jag, men säger:  - -Ja, då ska du få en fin BH när du blir stor.

- Då vill jag ha en r ö d BH, säger hon med eftertryck. Sedan fortsätter hon: -R ö d BH och r ö d a kläder!

- ? Vad ska jag säga nu? Jag kan ju inte ignorera P, men jag tycker nog att röda underkläder är lite väl vulgärt. (Ser liksom övervåniningen på en westernsaloon, flimra förbi). Men som den ädla moder jag är, säger jag: 

- Ja visst ska du få det! I Ps värld är nämligen rött det finaste och gulligaste som finns. Jag funderar över när, alltså i tid, något gulligt och fint vulgärt?

En god morgon

Vårt gräs är grönt. När sommaren kommit så här långt brukar gräset vara vetegult och stickigt. Men denna morgon, då storlommen låter från insjön och en sällsam sälupplevelse från gårdagens kvällsbad, fortfarande bor i mig, kan jag med mina barfotatår landa i det gröna sköna. En påfågelfjäril sprider oblygt ut sina vingar i den vissnande lavendeln och inifrån flickrummet hörs oskyldiga snusningar. Jag andas in. Jag andas ut. Jag lever. Och storlommen upphäver än en gång sitt signifikativa lite olycksbådande läte.

The living is easy

Är hon kvar än?

Nej, idag sitter hon i skuggan. 

Flyr den heta solen

Halsen som ett rostigt järnrör

hon drack för mycket igår - igen.

Och så grannens klarinettläppar: Summertaaaajm and the living is easy...

Ja, så in i helvete,tänker hon.

Elakheten själv

Tog fram det specialdesignade glaset.

Fyllde det med en för detta tillfälle speciellt inhandlad vätska.

Väntade.

Hehe! Getingarna flög in.

Nu

Solens lyskraft är borta. 

Molnen speglar sig i rutan.

Barnen leker, springer - människans urkraft. 

Och hon som sitter där än - kraftlös

Slocknad.