Summertaaaajm

Jag vaknar i natten, varm. Gläntar på gardinen, det har redan börjat ljusna. Tänker att snart är det över. Funderar på att gå upp och sätta mig att skriva, men vill helst ligga kvar. Sommaren flimrar förbi liksom utsvarvade meningar. Ja, jag borde verkligen stiga upp och klottra ner den här texten, tänker jag där jag ligger och tankesnurrar i ett fuktigt lakanstrassel.

Tassar tyst upp för att inte väcka huset. Går ut och kissar i det  daggvåta gräset, inte ens en mygga blir attraherad av min bak. Bestämmer mig så för att värma lite mjölk. Den varma mjölken verkar lugnande och jag gör ett försök att somna om samtidigt som vemodet griper tag i mig; vemodet hade varit närvarande hela dagen och hela kvällen. 

Under dagen hade vi skyndat långsamt som om varje tå ville minnas känslan av friska grässtrån. Vi mumsade några ensamma blåbär som blivit kvar i riset och plockade solvarma hallon på gulnad kvist. Vi badade en sista gång i insjön och fascinerades av storlomsparets långa undervattenssimning. 

Sedan på kvällen, rullades för sista gången grillen fram och doften av lamm och salcciciakorv spred sig över nejden. Mynta, oregano och persilja plockades till tzatsikin och koriander fick koka ihop sig med tomater och chili. Basilikan som snart ska gå i blom, slog nästan knockout på oss då vi mixade den med fetaost. Den sista salladen och squashen blandades slutligen med skorvig färskpotatis. Långt senare, då middagen var avslutad, gled klarinettens toner ut genom grannens fönster en sista gång: Summertaaaaajm and the living is easiiiiii. Det var dags att städa huset, stänga fönstren och låsa dörren. Sommarlovet var slut.