Avslöjad

Kvinna avslöjad

då hon tvangs ta av slöjan -

hennes hår var fett.

Eldskriften

Flanören hejdar sig -

"Min eld är starkast i Sverige"

går läsande vidare -

"Det är synd om människorna"

vänder, vrider på huvud och ord -

"Låt resa en penis av röd sandsten 

på min grav och rita dit Hic jacet!  

Här ligger han!”

Eldskrift på Drottninggatan - 

100-tals  meter brinnande ord.

Världen och vi

Jag ögnade tidningens framsida för att se om världen hade gått under.

Det hade den inte. 

I motsats till vad jag trodde var världen kvar - 

trots att Telia Sonera säljs ut;

trots att våldsamma protester utbrutit i Aten;

trots att bokförlagen kämpar i motvind;

trots att Google ser dig och 

trots att en minderårig flicka importerats som sexslav åt ett psyko.

Full

full av Drömmar

full av sprit - 

dödsfull

full av ensamhet och

maskar

.

Kroppssvett, mobil och dyrbara näsdroppar

Den kom tidigt i år - influensan, alltså. Med feber, halsont, kroppsvärk, illamående och ljuskänslighet satte den stopp för vidare arbete och svampplockning i stället krävdes sängläge. Det har nu gått en vecka och jag ligger fortfarande till sängs! I sängen: kroppssvett, mobil, böcker, dyrbara näsdroppar, x antal kvalster samt en fet padda - människans absolut bästa vän. Kring sängen: näsdukar, bakterier, tidningar, snorpapper samt en hel del råttor, som jag helst vill blunda för. Tror jag ligger en vecka till... (Såvida inte E. kommer och leker att hon städar.)

Men så blir det kärnvapenkrig och jorden går under så att till och med fiskarna dör ut.

För kännedom: Texten inom parentes är en blinkning åt Charlottes blogginlägg den 22 sept. 

Antiklimax

I jämställdhetens namn har jag skrivit två exempel:

Han var skitsexig. 

Läckraste killen i stan - 

om han höll tyst.

Hon var urläcker. 

Snyggaste bönan i stan -

när hon var tyst.

Pinan

Förlängde pinan

när han sa:

Jag älskar dig.

Spelet

Han spelar för mig.

Blänker, skiner i solen -

gör hans magmuskler.

Det svåra bemötandet

Jag läser om bemötande av äldre  i vården. Det är vackra ord! Jag inser att jag aldrig skulle kunna jobba inom vården, jag saknar tålmodet.

Nu är det ju inte vården som är mitt problem, nej det är min pappa som inte vill ha vård. Jag vill bokstavligen placera honom på ett hem. Ett hem där han får mat tre gånger om dagen, blir duschad, får rena blöjor och kläder, rena lakan, en säng som går att höja och sänka, ett handtag i taket för att lättare ta sig upp, kort sagt: allt som skulle kunna förenkla hans vardag. Men det kan jag bara drömma om. Han vill inte. Kommunen här är alls inte ovillig, tvärtom värnar de om de gamla och vill ge den hjälp de kan ( om de bara fick). Å andra sidan ges helst hemtjänst i hemmet, vårdplatserna är naturligtvis begränsade.

För närvarande befinner sig min pappa på ett korttidshem. Dit kan man få komma när sjukhuset anser att man är färdigbehandlad, dvs man kan äta själv. Min pappa vill hem till sin säng, som nu är renbäddad och har fått ny madrass. Men jag vill inte att han ska hem till det av urin stinkande köket. Pappa har nämligen tagit för vana att med fumliga gammelmansfingrar tömma katetern där och ofta hamnar urinen på golvet och i den trasiga linoleummattan. Och nej, pappa behöver inte klara sig själv hemma. Han kan få hemtjänst flera gånger om dagen om så behövs (och det gör det). Det är bara det att efter en vecka med hemtjänst ruttnar pappa, skriver ett artigt brev där han tackar för omsorgen och vänligheten och förklarar att han inte behöver mer hjälp... Därpå dröjer det inte länge förrän han är undernärd och lider blodbrist och jag finner honom i misär. Då blir det ambulans till sjukhuset och dropp och blodtransfusion. Ja, så där håller vi på.

Men som sagt var: pappa vill hem. Och där måste jag möta honom.

Men så blir det kärnvapenkrig och jorden går under så att till och med fiskarna dör ut.

Min älskade

Jag hade längtat, väntat på den rätta dagen. Talat vitt och brett om henne. Andra som aldrig hade sett henne skulle nu få se henne. Jag visade vägen. Andäktig. Snart skulle hon ligga för våra fötter, bara några meter kvar. Jag vek av från vägen och gick in på stigen, min stig. Där blev jag stående. Orörlig. Någon hade våldfört sig på henne. Min älskade - lemlästad!

    Den mjuka varma mossan som tidigare varit min bädd - söndertuggad. 

    Furorna som varit mitt skydd mot vinden - bortförda.

    Grenarna som silat solljuset så vilsamt - stelnade,  i en sista bedjan om nåd.

Jag sjönk ner på knä, smekte resterna av kärleksberget, kysste ryggen på en ensam björk och såg mig omkring - förkrossad. En obeskrivlig sorg kom för mig där jag snyftande betraktade förödelsen. Då förnam jag doften av svamp, men det förmådde inte blidka mitt sinne. Håglöst stirrade jag på taggsvamparna som dansade i ring iförda sina bleka kjolar omgivna av trattkantareller i stram givakt och jag hörde inte ens de svarta trumpetstötarna. Min själ var alltför tyngd av sorg för att glädjas åt den mörka skogens pånyttfödelse. Sakta reste jag mig upp och vände henne ryggen. Aldrig. Aldrig att jag skulle komma tillbaka.

Grisfötter och skitpapper

En smutsskrynklig inköpslista från förra julen, då pappa ännu kunde laga mat, har hamnat i fodret i väskan. Jag viskar upp den i min jakt på en tjuga, läser och tänker: så typiskt min pappa. Grisfötter! 

En badborste

3 l yoghurt

Vanliga flingor

En ost - med smak!

Annat pålägg

Inlagda rödbetor

1 rör Treo

1 back läsk - helst Grappo och Cola!

Köttbullar

Ansjovis 

Potatis

Färska grisfötter

Godis åt barnbarnen.

clementiner och bananer, även till barnbarnen.

Vispgrädde

6 burkar fruktkonserver

2 olika sorters sill

Aftonbladet

vetelängd

10 frysmat. OBS! Bara lasagne och fiskgratin.

Skitpapper - står det inte, men så säger han.

Längst ner på lappen har jag skrivit för mitt minne:

Lämna in V-75

Hämta medicin

Obs! Nya underlakan

2 Mc Feastmeal med Cola och kycklingvingar.

Det är något hårt över " -ugga-verben"

Hugga - stål mot trä

Tugga - tand mot tand

Dugga - regn mot jord

Lugga - hand mot hår

Bugga - fot mot golv

Och nu är klockan över tolv.

Några dagar i hans liv

Tisdagen den 28 augusti

Blek som månskivan. 

ligger han där, i sängen -

utan lakan.

Avföring på madrassen.

Tidningar på golvet.

Yoghurtskål med mjuka flingor på bordet.

Upphetsat flyger flugorna i luften

ovetandes om hans kamp.

Kräftan som äter honom.

Måndagen den 3 september

Inte längre lika blek

ligger han där, i sjukhussängen -

rena lakan.

Tidningarna i en prydlig trave vid sängen.

Lunchtallrik med köttfärsbiffar, sås och potatis på bordet - uppäten.

Oupphörligt surrar orden i luften, 

ovetandes om hans dövhet.

Kräftan äter honom alltjämt.

Söndagen den 9 september

Hadesgrå i ansiktet

ligger  han där 

Tidningarna oskrynklade.

Lunchen kallnad.

Tankarna på sin egen flykt

ovetandes om metastaserna på hjärnan.

Kräftan tuggar oupphörligt vidare.

Nonsenstext

Jag gör ny frisyr

dyr manikyr

till och med  pedikyr,

men inte hjälper det.

 Återstår bara en sak att göra; åka till Psyk-Ikea

I gränslandet

Du ligger här vid min sida -

snusandes.

Det svarta håret på kudden;

en slinga klistrad mot den bleka kinden.

Rosenmunnen den honungssöta -

sluten.

Fridfullt sovandes -

ovetande.

I gränslandet;

just mellan barn och kvinna.

En dag skapar du ett liv -

ditt liv.

Blek som månskivan

Blek som månskivan. 

Ligger han där, i sängen -

utan lakan.

Avföring på madrassen, 

Tidningar på golvet.

Yoghurtskål med mjuka flingor på bordet.

Upphetsat flyger flugorna i luften

ovetandes om hans kamp.

Kräftan som äter honom.

Hur länge till?