De fria havsörnarna

I naturen; det oväntade.
På isen; de fria havsörnarna.
I klorna; en snart uppäten katt.
I luften; de väntande korparna.

mammas amerikanska skåp

Vi hade ett amerikanskt skåp hemma. Varför vi kallade det så, det vet jag inte, för skåpet ingick i köksinredningen, men kanske var det för att där kunde man finna allt! Det var mammas skåp. Där fanns kvitton och räkningar, lite porslin, kaffeglas med orange plast från Bodum, dödsrunor, IC-kvitton som man fick återbäring på och allt annat som kunde vara bra att ha, eller som mamma inte orkade lägga på sin plats. Under alla dessa år har jag saknat ett eget skåp med total oreda. Jag har inte fått till det eftersom jag bor med herr Ordningsman. Men nu har jag satt ner foten och skaffat mig en byrå med fyra mindre och tre större lådor. Där kan man hitta: näsdukar, USB-minne, FK-papper, tidrapporter, rökelse, snidade knivar, halvfärdiga handarbeten, mera FK-papper, kvitton, bankpapper, mera FK-papper (som jag inte heller skickat in), sidenband, några fjädrar, foton, snygga papper, en Läkerolask, lite smink, snygga designpåsar… Byrån är bara min och ingen får använda den eller, Gud förbjude, öppna lådorna. Fördelen med lådor jämte skåp är att ingenting kan ramla ut. Problemet med mammas skåp var nämligen att man blev attackerad när man skulle öppna det. Ja, inte av mamma, utan av innehållet!

Ekskåpet

Tungans makt är bruten

Ordlös står jag här

Blir liksom musslan sluten

vanmakten är här.

Snärjd, liksom andtruten

naken står jag här.

På marken som fastgjuten

vanmakten inristad är.

Tung, mörk och sluten

som ekskåpet här

Instängd, reglad och försluten

vanmakten jag bär.

Lojal

Björktrastens hemlighet

Han hade hittat vår äppelgömma –

träck och skal på balkongen.

En illojal granne larmade:

-Sanitär olägenhet!

Björktrastens belägenhet;

vår förlägenhet

Särbehandling? Ja tack!

 Om de där idioterna på hemmet hade förstått att inte alla kan behandlas lika, så hade det inte 

gått som det gått. Efter tre dagar var pappa inte bara utmattad utan också uttorkad. Tänk att ge alla gamlingar plommonpuré, idioter! Hälften av de boende hade fått lite bättre fart på kistan men de som 

inte hade det problemet, fick nu problem. För att inte tala om personalen, en sköterska på natten. 

Hon kunde ha fått att göra och det hade varit rätt åt henne, ha! Men de gamla fick ligga i sin skit 

hela natten, utom min pappa som skämdes och som med livet som insats försökte tvätta sig själv och sina lakan. På morgonen låtsades han ingenting om.

Jag skällde som en hund.
 " Ja, men vi kan ju inte göra något åt matsedeln", sa de.

-      " Neej, men någon känner väl till näringsläran? Någon måste väl ändå veta att det ska finnas alternativ, tex blåbärskräm för icke behövande, så att säga", gick jag på.

Tvättberget växte. Det var lakan och madrasser som skulle skickas iväg för tvätt. De boendes kläder skulle de anhöriga tvätta, fick jag veta. Jag skar tänder. Jag tog pappas kläder och slängde in dem på sjuksköterskeexpeditionen i ett obevakat ögonblick, sen gick jag.

Flugans fokus

”Sitter i kylan och längtar efter sommaren med dig, här på verandan.

Ja, jag bygger drömmar om framtiden, invävda i mina tankar.

Sitter tillsammans med en pigg liten fluga som vaknat lite för tidigt. Vi surrar lite om mina drömmar 

om verandan.

Flugan gillar de öppningsbara fönstren.”

Flickan som glömde

Flickan har glömt sitt språk och förstår inte ett ord av vad kvinnan, som sitter mittemot henne på tåget, säger. Hon vet inte att det är hennes mor som sitter där framför henne. Under de fyra år som gått har brev anlänt från modern men inga fotografier.

Flickan kom från en enkel småbrukarfamilj i Finland. Liknande omständigheter präglar den familj, till vilken hon kommer i Sverige. Samtidigt får hon här en fadderfamilj som har det gott ställt. En familj som åker på semester och har bil! När flickan nu kommer tillbaka, lever den biologiska familjen under ännu sämre omständigheter än när hon som 5-åring fick lämna sitt land. Det blir en stor omställning för den nu 10-åriga flickan att byta sin levnadsstandard, återerövra sitt språk och på nytt lära känna sin familj. Bara ett halvår efter att hon kommit tillbaka, dör modern och hon blir ensam flicka i hushållet med en pappa och tre bröder. 


Jag lyssnar. Jag gråter. Framför mig står en äldre kvinna, ett krigsbarn från Finland som berättar att då kriget var över ville finska staten ha tillbaka sina barn.

På operan

På operan

Jag visste det där jag satt.

Jag är dotter till Elektra.

Jag är Iris, regnbågsgudinnan.

Offerrollen passar mig illa.

Jag ska inte dansa dödsdansen, ty

jag är Iris, partypinglan.

Låt det vara, sa min far.

Men jag kunde inte.

Jag är Iris, den omutbara

Låt Justitia döma, sa jag,

en kvinna bland andra skändade kvinnor.

Jag är Iris, som gör så att himmelen gråter.

Och domen föll

liksom stenen från mitt hjärta

Jag är Iris, den stolta och den modiga.

Otillbörlig filmning

Det händer att jag filmar. Inte så att det händer ofta, men ibland. Småbarn däremot är experter på filmning. Se bara på den lilla ungen som ramlar, reser sig och fortsätter leka, utan minsta tecken på smärta. Då kommer mamman. Vad händer? Jo, ungen börjar genast gallskrika! Det beteendet har  sedan vissa personer med sig på fotbollsplanen. Det spelar ingen roll om de spelar i en blåbärsserie eller i högsta ligan. Detta spel för gallerierna, förekommer också i VM och OS. Pinsamt! Men med teknikens hjälp kan man filma filmarna när de filmar och sätta dit dem för otillbörlig filmning.

Den snälla flickan

Snäll. Du smakar på ordet. Vänder och vrider, synar det under lupp. Man ska vara snäll. Det är ju trevligt med snälla människor. Och när du var liten skulle du vara en snäll flicka, men då var det i betydelsen lydig. Och det var du, då.  Men lydig blev du inte alls efter att ha lämnat hemmets bojor. Då blev du allt annat än snäll.

Det var skolk och streck i betyg och det ena jobbet avlöste det andra. Det var killar, det var sprit och det var stora minnesluckor och uppvaknande i främmande famnar. Du  älskade festen, yran, ruset, lusten.

 Ibland, men bara ibland genomfors du av en rysning. Ibland, men bara ibland kände du ett sting av något som du inte kunde sätta ord på. Du levde ju! Du ville känna dig fri och levande, men någonstans gick du sönder, bit för bit, atom för atom. En dag på väg till jobbet var det som om något grep tag om dig. Du kunde inte andas. Det rusade runt i huvudet och bröstet värkte. Varje steg du tog gjorde ont, man fick ringa efter ambulans. Man hittade inget fel. Kanske virus i lungorna? I veckor låg du hemma och käkade choklad, men värken i bröstet gav inte med sig.

Tjugofem år senare ligger du på akuten - igen. – Har du upplevt en liknande känsla tidigare? Känner du igen detta? frågar läkaren. Då brister det. Då förstår du att den känslan har du upplevt inte bara en gång tidigare utan flera gånger, även som liten flicka. Och nu har hon vaknat, den snälla, lydiga flickan. Hon som hade varit så snäll att hon hade hållit allt inom sig.