Särbehandling? Ja tack!

 Om de där idioterna på hemmet hade förstått att inte alla kan behandlas lika, så hade det inte 

gått som det gått. Efter tre dagar var pappa inte bara utmattad utan också uttorkad. Tänk att ge alla gamlingar plommonpuré, idioter! Hälften av de boende hade fått lite bättre fart på kistan men de som 

inte hade det problemet, fick nu problem. För att inte tala om personalen, en sköterska på natten. 

Hon kunde ha fått att göra och det hade varit rätt åt henne, ha! Men de gamla fick ligga i sin skit 

hela natten, utom min pappa som skämdes och som med livet som insats försökte tvätta sig själv och sina lakan. På morgonen låtsades han ingenting om.

Jag skällde som en hund.
 " Ja, men vi kan ju inte göra något åt matsedeln", sa de.

-      " Neej, men någon känner väl till näringsläran? Någon måste väl ändå veta att det ska finnas alternativ, tex blåbärskräm för icke behövande, så att säga", gick jag på.

Tvättberget växte. Det var lakan och madrasser som skulle skickas iväg för tvätt. De boendes kläder skulle de anhöriga tvätta, fick jag veta. Jag skar tänder. Jag tog pappas kläder och slängde in dem på sjuksköterskeexpeditionen i ett obevakat ögonblick, sen gick jag.