Forts på En sån dag, från i går. Kan inte att läsa fristående, sorry!
... Vad kan man göra? Acceptera människors olika livsvillkor? Nå, man bör i alla fall leva med medvetenhet om våra olika villkor. För morfadern och barnbarnet kommer det nya dagar, visst - det gör det ju om man överlever. Men det är likadana dagar, eller värre dagar då bränslet tagit slut och kylan lagt sig som en glasskärva över markens vattensamlingar. Och här sitter alltså jag i min varma lägenhet och suckar över det gråblaskiga mellandagsvädret på andra sidan rutan.
Jag halkar ut på en promenad. Möter en strid ström av julklappsbytare och reaprisjägare med nåt vilt i blicken. Själv har jag fullt sjå med att se var jag sätter fötterna samt se upp för att inte få en istapp i huvet. Skulle haft både broddar och hjälm idag... Går förbi ICA som nyligen öppnat bar. Stolarna är tomma. Men där kan man få både Amarone och latte - i riktiga glas och för en billig penning; 20kr för en stor latte. Jag hatar att för dyra pengar köpa latte och få den i en pappersmugg. Heja ICA!
Vidare till biografen för att köpa biobiljetter. Om man inte visste att det var en biograf skulle man tro att det var ett café för där sitter folk i knät på varandra för att betala 38 kr för en latte i pappersmugg. Smaka på den du - eller inte...
Möter K. för en långpromenad i staden och han berättar att den gatan hette tidigare si och den så för det har han läst i sin senaste nattduksbordsbok ur vilken han för övrigt idkar högläsning. Men boken är så tråkig så klockorna stannar och jag somnar som en stock.
Efter att ha lekt Bambi på hal is blir det premiär på ICAs bar. Latten är över förväntan. Okay, mysfaktorn är inte hög, men ur högtalarna strömmar Lugna favoriter och det finns många hungriga köpsugna som kanske ska köpa hummer till x-trapris, att fästa blicken på. K. försöker förföra mig med Amarone, men där går gränsen. Aldrig att jag sitter i ett skyltfönster på ICA och dricker vin! Tänk om barnets klasskamrater och deras föräldrar går förbi. De kan ju tro man är alkoholist och man vill ju inte att ens barn ska behöva skämmas för sin mors beteende.
Nu är det dags att se filmen, som också är över förväntan, vilken dag! Därpå bestämmer vi oss för en nypa frisk luft och hamnar nere i nya Hammarbyområdet. Det är ju en hel stad som växer fram där. Men det är lite tomt. Jag har aldrig sett några lekande barn, bara flanerande och joggande vuxna, konstigt! Vi går in mot Söder igen och sakta men säkert för(leder) K. mig. Plötsligt sitter jag (!) med ett glas Amarone på ICA...
Och i flyktinglägret Bab al-Salameh där 7000 människor lever i rädsla, fattigdom och svält klär sig dagen i skymning och apati.
