Gräsligt orättvist

Jag läser bara enstaka skrivpuffar nu.
Det är just vad jag mäktar med just nu.
Hur jag väljer?
Ibland väljer jag en kort.
Ibland blundar jag, då kan det bli en lång.
Men jag blir aldrig besviken.
Tack så gräsligt mycket för att ni finns där ute någonstans.

Nu

N u -
O dramatiskt
S tilla.

S omnar
O kysst -
N   ära.

Shame

Behind the wall
we kissed again and again and again.

Ett sabbatsår

Nästa år planerar min syster och hennes man ta ett sabbatsår, hyra ut huset och bosätta sig på gården. Nej nej, inte ute på gården, utan på den gård som som de köpt som fritidshus). Där ska de förverkliga sina drömmar. Själv skulle jag behöva ta ett sabbatsår från livet.

Skål av tenn

Influensa!
Kan inte gå till jobbet (yes!)
Kan bara ligga här och samla ihop mina
disparata
desperata
tankar
som jag försöker knöla ner i en hård, grå skål av tenn.

Fri Haiku

I ostkupan
njuter upphetsad fluga 
av tåsvettslukten.

Kompassnål

Skriker.
River.
Blöder.
Nej! Gör inget av allt det där. Gråter bara stilla.

sorgen
smärtan
beskan
sköljer genom henne, över henne, ur henne.

Töcken var.
Nu är.


PS. "Beskan" är skapat av besk, då jag tycker det blir vackrare än beskheten och jag ville ha just det ordet.DS

Tvärsäker

Jag hade förberett lektionen väl, kopplat upp mig på livesändningen och tagit fram listan på tänkbara kandidater. Jag skulle just säga: - Jag vet i alla fall vem som absolut inte kan få priset nämligen Alice Manroe, för hon skriver bara noveller...

Men ingen är gladare än jag. Jag älskar novellen som form och är ständigt på jakt efter nya noveller.

Rådjursmiddag

Det var längesen jag var på landet. Glad i hjärtat närmar jag mig grinden. Väl inne i trädgården anar jag dock oråd;  några har tagit sig in och haft kalas! Jag samlar ihop resterna och kan konstatera att menyn måste ha varit som följer:

Till förrätt: Ostekta gröna tomater
Till huvudrätt: nyplanterad syrenberså med krispiga blad
Till efterrätt: Åkeröäpple på en bädd av rosa pelargoner.

Sången

Tisslar, tasslar
Viskar, rasslar
Asparnas välbekanta sång i vinden:
- Var inte rädd!
- Var inte rädd!

Olika summor

Dagens inköp

En liten Latte macchiato, 23 kr.

Några potatisar, 14, 35 kr

En Latte med espressoshot och en kardemummabulle, 68 kr

Bensin, 267 kr

Dagens oköp

En tvåa i stan, 3 miljoner 359 tusen kr.

En egen plats

Hon var inte bra på att ta plats - hemma. Det enda egna hon hade var en gammal byrå med sju lådor. Där la hon allt av värde och lite till. Hon hade inte ens sin plats vid köksbordet utan satte sig där det för tillfället fanns plats. Badrummet var värst. Med två tonårsdöttrar fanns inte plats för hennes antirynkkrämer och cellulitreduceringskrämer. Hon själv fick inte heller plats. Numera var den dåligt upplysta hallen hennes sminkställe. 

    Det hade nog funnits en tid då hon tagit både strid och plats, men det var då. När hade förändringen skett och varför? Hon visste inte. Och ändå visste hon. En suck undslapp henne. 

     Sedan en tid tillbaka grodde en tanke hos henne; hon måste ha en egen plats, en plats som bara var hennes. Till slut fann hon vad hon sökte. Ett litet torp uppe i Hälsingeskogarna utan el, utan vatten men plats. Plats för henne. Plats för tankar. Plats för liv - ett eget liv.

PS. Jag är så ringrostig men jag vill gärna komma igång med skrivandet igen.DS

Aldrig

En rymdvarelse - en varelse i rymden; så kände jag dig. 

Eller, jag kände inte dig - ändå är saknaden stor.

Ett universum av kosmiska tankar - det var du.

En oändlig inspiration - det var du.

En tomhet fylld av tårar - är nu.

Ibland såg jag dig. Trodde jag. Hoppades jag. Ibland fantiserade jag om att du skulle läsa över axeln när jag skrev ett inägg på bloggen på ett café. Och så skulle du säga: - Är det du som är Iris, det skulle jag aldrig kunna tro! Själv skulle jag säga, som om det vore det självklaraste i världen:  - Hej Saqer. Jag ha väntat på dig. Och du skulle flytta över din kaffekopp och ställa den vid min och jag skulle inte veta vad jag skulle säga. Kaffekopparna skulle stå tysta bredvid varandra och jag skulle vara för rädd för att blotta mina intellektuella blottor och mumla nåt om ett möte och rusa därifrån.

Du kom aldrig.

Ett ovanligt frukostsällskap

Äter frukost på uteservering. Ensam? Nej, med mig själv. I vanliga fall brukar jag ha sällskap av gråsparvar men dem slipper vi frukostgäster idag för småfåglarna har fått korn på min granne, en fd elitgymnast i 90-årsåldern med knappt ledsyn som tar sin dagliga rullatorpromenad för att mata fåglarna. Hon blir ordentligt uppvaktad. Kring mig däremot svärmar bara en vanlig geting. Men då, från ingenstans, dyker det upp ett monster som landar på bordet. Jag flyger upp och springer ut på gatan. I ögonvrån uppfattar jag en gigantisk gadd. Jag hör dock inte det karaktäristiska V8-vrålet som från en bålgeting och jag hinner se att den dessutom saknar vingar. Den ser liksom helt fel ut! Jag ryser i sommarvärmen och hjärtat bultar. Usch, vad stor den är. Bordsgrannen fotar och googlar (Thanks god for Google). Stolt meddelar han att det är en gaddstekel av honkön. Och - den är ofarlig.

Hamna å famna

Hamna å hamna. Så ville hon nog gärna se det; hon hade hamnat här, där, nånstans, varsomhelst, hos nån, vem som helst. Hon var en sån som bara hamna - utan mål, utan mening. I limbo - hörde hon hemma.;  ingen egen åsikt. ingen avsikt heller för den delen. Insikt? Nä, det saknade hon helt och någon utsikt till ett bättre liv, det hade hon inte inte heller.

Hamna å ffamna, vem som helst, var som helst...

Lite nervig bara

Det är inte så bra att ha ständig tillgänglighet till information. När jag googlade på nerv kom jag snart vidare till Polyneuropati, en nervsjukdom som kan orsakas av diabetes men också sv Borelia. Förekomsten av rådjur är stor här ute i skärgården och rådjuren är mer eller mindre värddjur för fästningar (som om ni frågar mig, saknar existensberättigande, eftersom inget djur äter dem, fästningarna alltså). Således finns det en uppenbar risk att drabbas av nervskador efter denna sommar. Varför skulle man inte få en blodsugande "boreliafästing" på sig? Jag vet ju i och för sig inte hur stor sannolikheten är för det men som den hypokondriske jag är får vi nog planera för en stadssemester istället. Varför inte ta tåget till Hamburg, Berlin och Prag. Fast hur är det med sjukdomsrisken i de städerna? 

För säkerhetsskull gjorde jag just några sökningar, bara för att vara på den säkra sidan. dessvärre upptäckte jag att det förekommer såväl Berlinsjuka,  Pragsjuka som Hamburgersjuka. Berlinsjuka verkar vara något influensaliknande. Pragsjukan fick jag däremot ingen riktig kläm på. Hör av dig om du vet något! Den sistnämnda sjukdomen borde vi kunna undkomma genom att undvika hamburgare, tänker jag. Kanske, kanske åker vi.

Härja här - inte i Härja!

Jag står inte i den kommunala bostadskön. (Ja, ja jag är en idiot, men jag hade inga planer på att separera. Det kom så plötsligt! (jo, det var jag som ville och ja, det var jag som initierade, men jag trodde det skulle ordna sig.) Eller, jag vet inte hur jag tänkte. 

Trots att det finns 2974 objekt till salu, så kan jag bara drömma.  Priserna är skyhöga, bankerna skitsnåla och jag känner mig värdelös som en liten myggskit. På tal om liten; man skulle kanske flytta till en liten ort där priserna är mer humana. Kanske skulle man flytta till Härja?  Men min sökning gav inga träffar. De  272 personer som bor där är antagligen fullkomligt nöjda och lyckliga och har inga som helst planer på att sälja än mindre flytta. På tal om Härja; jag undrar om det är möjligt att gå till någon instans och helt enkelt härja ordentligt, ställa till en scen, hota med att jag, en hederlig medborgare med fast anställning kommer att bli galen, på riktigt, om jag inte får hjälp med en hyreslägenhet för mig och mitt barn. Jaa, min själ. Jag ska baske mig sluta ina som en liten mygga och börja härja och svärja istället.

Visset

De tittar på varandra - ordlösa

Det är inte bara liljekonvaljerna som har vissnat.

Trädgårdens A B C

Azurblå akleja 

Besvärlig björnbärsbuske (dvs den går inte att ta död på)

Cirkulerande citronfjärilar kommer nog snart

Döende dahlia - synd.

Enstaka ekorrar

Försiktig förgätmigej

Gammal grävling - gammal eller inte, men han smet förbi igår kväll

Himmelska hallonbuskar från pappas land står nu i min trädgård. 

Isblå Iris

Jävla japanska lyktor - vackra men sprider sig. (Japaner, japaner, bara japaner!)

Koltrastens koloratur

Liljevita liljekonvaljer 

Många myror

Några nyponbuskar

Oöverskådligt ogräs

Pappas potatisland. Du ler i din himmel nu pappa, när jag rensar

Qutande quinna- alltså: jag går kutryggig bland ogräset

Reslig rabarber - nu svalkande rabarberdryck (jag har bästa receptet!)

Ståtlig sparris - jajamensan! De kommer också från pappas odling!

Taggiga tistlar - de kommer från grannen :-(

Underbara ungar

Vita vippor

X anthium orientale har jag inte skådat här - ännu

Ynklig yoccapalm - kunde jag ha...

Zebrafinkar zkulle kanske passa i en bur, hm

Åldriga årsringar

Ärriga äppelträn

Övervintrande örter - hamnar i tzatsikin (här har jag också bästa receptet :-)

Jakten

Vi lämnade den svagt rosaskimrande sluttningen och måsen som bevakade oss. Några årtag senare var vi utom synhåll bakom udden. Vi sa ingenting, bara såg på varandra. Skräcken lyste fortfarande i dina ögon, när du följde åran som skar genom vattenytan. Själv kände jag mig lugnare nu. Här ute på havet kunde ingen nå oss. Jag lät årorna vila i sina årtullar, sträckte mig fram mot dig. Du lät dig villigt kyssas - en lång och hetsig kyss. Vi hörde inte motorbåten som närmade sig.

Jag saknar dig så

Det är inte liljekonvaljerna som får mig att gråta, det är vitsipporna. Du brukade plocka vitsippor stora som prästkragar. De var som störst i den där sluttningen vi brukade ro förbi då vi skulle ta upp nät. Då i den tidiga morgonen stod de och nickade lite - slutna inom sina blad. En svagt rosaskimrande sluttning, dina årtag och en mås som bevakade oss. Det var vår morgon, pappa. 

Slocknad

Hon hade utstrålning - då

Nu sitter hon här - grå

Minnen väcks 

När allt har släckts:

Tajta jeans och toppiga bröst

Vinter, vår, sommar, höst;

kavaljerer på rad

bönade, bad.

Ögon glittrade;

skrattet smittade

Hon var ett skimmer, en glans

Nu grå - finns ingenstans.

En dag kvar till sommaren

Det snöar i maj!

Vita flingors virveldans-

äppelblommor  luras.

Berörd

Idag landade ett ord på min hud;

borrade sig djupt in. 

Gråten kom - trösterik.

1:a maj

1:a maj 

Klockan är 8 och

solen skiner in genom 8 fönster.

Det är 8, 7 grader varmt  och 

i Sverige är arbetslösheten 8,8%.

De som har jobb har 8 timmars arbetsdag.

Den 1:a maj 1886 

strejkparoll: 8 timmars arbetsdag

Demonstrationer och massmöte;

1 bomb briserade - blod, död och tårar.

8 män åtalades för anarkism och facklig aktivitet

1888 dömdes 

4 män till döden

1 dömdes till 15 års straffarbete

3 män fick livstids fängelse;

8 oskyldiga arbetare - och skulle det visa sig

1 skyldig civil polis

1889 utnämndes  Första maj till internationell demonstrationsdag för att hedra minnet av de mördade arbetarna vars brott var att de hade stått upp för arbetarnas kamp.

Framtidstro?

Ser på den lilla, snart stora.

Sover -

gosedjuret i famnen

mascara på kinden

nationella prov i huvudet.

Tror du på framtiden lilla vän?

Ett 20-årigt förhållande

Älska

Älskad

Älskade

.

Fri Haiku

Efterlängtad

Men nyss hörde jag honom -

Koltrasten.

Fri haiku

Min livskamrat

"tills döden skiljer oss åt"-

lämnar jag nu.

Fri Haiku

Skulle spara pengar

till insatslägenheten -

köpte Odd Molly-sunglasses.

Barfota

Naken
Avklädd
Blottad

Synlig
Sorgsen
Barfota -
går jag här i ett havererat äktenskap.

Moraltanten tjuvlyssnar

Sitter på mitt favoritfik. Tjuvlyssnar på ett par killar varav en är väldigt högljudd. De verkar ha någon slags business ihop. Den högljudde säger att han har en massa jobb åt den andre. Först ska han till USA, vara hemma två dagar sedan åka till Norge osv. Ja, de kommer till och med överens om att tacka nej till ett jobb!

Nu börjar den högljudde dra upp riktlinjer för ett nytt bolag där han vill ha med en tjej, verkar handla om något med film, men jag är inte säker. Den andra killen ska tillsammans med en tjej stå för det nya bolaget "som inte kommer att synas utåt" enligt den högljudde. "Är du intresserad av att leda det bolaget" undrar han nu. "Visst" svarar den andre som har har en skön beslöjad röst. "Men känner du nån tjej som...? Din gamla tjej, kan inte hon...?" Den sexiga rösten tror nog att hon är intresserad. "Ok, ge mig hennes nummer, så ringer jag och snackar lite" säger den högljudde.

Jag undrar vad det är för business. Vet inte varför, men jag tänker på porrfilm. Ser han inte lite sliskig ut, tänker jag. Nu ska han visst ringa någon, men denne någon är upptagen, knullar visst, enligt den högljudde. Herregud vad folk snackar vitt och brett!

Nu går han i alla fall ut och ringer sitt samtal. När han kommer tillbaka verkar han lite skärrad. Han säger till den andre att han måste vara tydlig i kontakter: "Han är en djävla slimegubbe men han e duktig på det han gör. Förtydliga att det är konsultjobb blablabla." Han nämner ett namn- sitt eget? Jag googlar och hittar en kanadensisk  författare med det namnet samt en svensk 47åring. Ogift. Skulle absolut kunna vara han. Guuu vad han snackar. "... åtta rullar! Jag har gjort åtta rullar!" Ja, det måste vara porrfilm, vad för rullar skulle det annars vara?

"Jag vill ha en deal med dig. Vad vill du ha?" Säger han nu. Faan, den beslöjade rösten sänks.  Jag hör inte vad han svarar men jag är helt säker på att det är skumma affärer på gång.

Vanliga dagar (gårdagens ord: körkort)

Vanliga dagar

Vaknar - i samma säng

Vet - det är över nu

Känner - frihetens vindar (som när jag tog körkort)

Kvadratmetrarna krymper här och -

måste bort

måste leva.

Bostadsporrar på hemnets superstajlade innerstadsannonser

Begäret vet inga gränser

Vaknar - med bröstfladder

Vet - pengarna räcker inte

Känner - snärjan om halsen, klumpen i magen

Kvadratmetrarna krymper med insatsen men -

måste bort

måste leva.

Bostadsporrar nu i förorten 

Begäret vet sina gränser.

Beslutet

Hon sitter och tänker på deras första tid tillsammans. Hur de hade brukat ligga på divanen och lyssnat på klassisk musik och druckit djupa klunkar vin. Och sedan älskat så hetsigt i hennes loftsäng så att grannen ovanpå klagade. Då - för en hel evighet sedan. Hon hade varit lycklig och stormande kär.

Nu tänker hon på natten som varit och hur hon druckit vin och dansat med sig själv till ackompanjemang av Simon & Garfunkel. Hur hon hade sjungit, skrattat i dansen. Varje ackord hade gått rakt in i hennes kropp; fortplantat sig, pulserat runt i blodet samtidigt som hon hade förnummit hur nervtrådarna upphört  att trassla in sig i den där härvan som var så svår att nysta upp. Upprymd och lugn på samma gång. Hon hade varit så lycklig och stormande kär - i sitt beslut.

Till Karin, Erica och Virginia

Till Karin, Erica och Virginia

Jag sitter här mot husväggen och dricker årets första "ute-i-det-friakaffe. Solen värmer mina stela leder och kaffet, snart ljummet, fyller mig med välbehag. Då kommer jag att tänka på er. Ddet är ett par saker jag vill säga er. Vi börjar med dig, Karin. Inte gör det ont när kroppar brister, Karin! Det kan tvärtom vara frigörande! Och inte är jag rädd att flyga heller, Erica, har aldrig varit. Däremot har det blivit lite si och så med det erotiska de sista åren. But now I Will spread my wings out again...  Dig, Virginia, dig håller jag helt med; Ett eget rum - åååååh, mmmm, aaaah det vill jag ha! Den känslan är oerhört stark inom mig nu. Växer, växer. (Brister?)

Kaffet har kallnat i den kyliga luften, men solen gör sitt bästa för att blidka mig. Ja, här stannar jag ännu några timmar på min fårskinnsfäll och med ullfilten tätt runt kroppen. Jag ska sitta här och känna hur det brister och inte vara rädd när kroppen spritter av vårkänslor. Och jag ska njuta av naturens rum - på något sätt ett  slags eget rum.

Käraste, innerligaste hälsningar/Iris

(Karin Boyehar väl alla läst i tonåren och hört talas om Virginia Wolfs  "Ett eget rum" har många gjort, men alla kanske inte läst Erica Jong. Hon skrev ett manifest för fri kvinnlig erotik - "det knapplösa knullet"  på -70-talet i "Rädd att flyga").

FRIGÖRELSEN

F laxande vingar 

R öda raketer!

I nte längre instängd

G år, går, GÅR!

Ö verger? Ja, men återger sig själv - livet.

R  osenmunnen? Om hon med rosenmunnen inte följer med? Men,    

     hon gör det ju för dem! Måste!

E xalterade flyttplaner (flyktplaner?)

L eva utan gränser

S er, verkligen s e r allt klart nu.

E skalerande lyckokänsla. Ja, ja, ja!

N u.

Tredje återbesöket

Och nu satt de där - igen.  Den här gången hade båda tydligen bestämt sig för V o s (Vägra osexiga skoskydd). Det blev ändå samma visa; hon anklagade honom för att inte ha lyssnat på henne, inte sett till hennes behov, bara till sina egna. Familjerådgivaren började tala om vikten att kompromissa. Han hade inte kompromissat. Inte hon heller, hon hade istället givit efter, gång på gång. Nu var det hur som helst för sent - alldeles för sent. Med eller utan de osexiga blåa skoskydden.

Förtrollning

Doft- förtrollande het;

kaprifolens hemlighet.

Världen stilla nyss

i hennes första kyss.

Klick!

Google.se: 

s k i l s m ä s s a. Klick!

Sveriges domstolar. klick!

1.Beställ 

2. Fyll i

3. Betala in 

4. Skicka 

Solen skiner;

fåglar sjunger;

och - det gör inte ont när knoppar brister.

En gång var de kära i varandra

Det var andra återbesöket. De hade knappt pratat med varandra sedan det förra. I en korg låg använda, i en annan nya fula blå Skoskydd. Hon satte inte på sig några. Det gjorde han. "Hur hade det gått", undrade familjerådgivaren. "Inte alls", sa hon. "Jag tycker det är jobbigt, men jag vet vad jag vill; separera. Jag vet ju bara inte hur det ska lösa sig med bostad, vi har ju bara en väldigt liten hyresrätt. Den går inte att byta till två tvåor som är minimum, med tanke på barnet",  fortsatte hon något dämpad. Så fort han fick chans att tala höjde han rösten, som i affekt och berättade hur hon var och hur han ändå hade för avsikt att kämpa och hur han fått stå ut med hur mycket som helst, men ändå inte ville slänga bort alla år. Han skulle kämpa. Hon lyssnade och tänkte: jag har kämpat färdigt. Nu ska jag leva. Leva innan jag ska dö. 

Han gav sig inte. Gick på om hur mycket värre allt skulle bli med dubbla hyror. Nu skulle de verkligen inte kunna göra någonting! Hon tänkte bara på att hon skulle få lugn och ro. Kanske var det så här det kändes att flytta hemifrån, tänkte hon. Få bestämma själv. Ja, fy fan vad skönt det skulle bli, tänkte hon.

De gick mot bussen. Han ville veta hur hon tänkte. Hon sa som det var, att hon får skuldsätta sig eftersom han i alla år vägrat ta ett gemensamt lån för att få större lägenhet. "Så du har ditt på det torra, förstår du",  fortsatte Hon. "Vår lilla trea går ju att byta till en bra tvåa. Det blir din verklighet. Jag får ta lån, annars händer ju ingenting." "Ja, om du får lånelöfte, ja", sa han triumferande. "Det är inte så lätt må du tro", fortsatte han. Hon tänkte: en gång var vi kära och snälla mot varandra. 

En gång. 

Då. 

Elvisp för Elvis skull

Häromdagen skulle  jag vispa lite grädde.  Jag tog fram min elvisp  från 80-talet och vispade och vispade och vispade. Katten Elvis satt bredvid och väntade och väntade och väntade. Insåg att jag måste köpa en ny elvisp om Elvis ska få sig en vispgräddsslick.

Sockerskålen

Sju sorters kakor på ett fat tronade mitt på finduken. Finaste kaffeservisen hade jag fått duka med, den med rosa rosor som jag älskade.  Jag visste ju precis hur man skulle göra. Tog ett steg bakåt och betraktade förnöjt min fina dukning; till höger om kakfatet hade jag placerat sockerskålen och gräddsnipan. Jag hade själv hällt upp krongrädden och lagt sockerbitarna i sockerskålen. Då kom mormor in i finrummet.

- Du måste lägga en påse under varje fat! 

- Va?

- Här, lägg en påse under varje assiette, kommenderade hon.

- Varför då?

- Jo, de kakor de inte äter upp, får de ju ta med sig hem, förstås, sa mormor.

Jag stirrade på mormor, men gjorde som hon sa. 

Tanterna kom.  Jag minns att kakfatet var tomt när tanterna försvann med varsin fylld papperspåse i näven. När mormor dog, fick jag ärva sockerskålen.

Sitter på söder och räknar...

Räknar.

Räknar miljoner.

En, två, tre - minst!

Räknar.

Räknar rum.

En, två, tre som mest.

Räknar.

Räknar kvadrat.

48, 55, 62 i bästa fall.

Räknar.

Räknar insats.

500 000, 600 000, 700 0000 helst.

Räknar.

Räknar tårar.

En, två, tre...

Idag

Idag som alla andra dagar  - bidar sin tid.

Idag som alla andra dagar - in i döden trött.

Idag som alla andra dagar - blodsmak i munnen.

Idag som alla andra dagar - gisslan i sitt eget hem.

Idag som alla andra dagar - en dag närmare uppbrottet.

Några ord

Sol

Försening

Huvudvärk

Vårkänslor

Hon stirrade på orden. En dikt kanske, tänkte hon. Nä, inte en dikt, det kände hon inte för. En betraktelse fick det bli.

Solen hade skinit som en toking hela helgen. De hade till och med fått fälla ner persiennerna! Men sen hade de resolut packat bilen och åkt till slalombacken. Och de hade suttit ute och ätit sina smörgåsar, härligt. Det var en lyckad dag, de hade inte ramlat i liften en enda gång, men hon hade förstås lyckats trassla in ryggsäcken i nätstängslet och fått slita sig loss och fått med halva nätet. Trötta i benen gick de nu mot bilen. 100 och åter 100 bilar stod där. Var hade hon parkerat? Tonåringen fick passa packningen under tiden som hon själv, likt en råtta, kilade fram och tillbaka mellan bilarna. Tjugo minuter senare och en tonåring surare fann hon den. Nu var det gasen i botten : de var kraftigt försenade till middagen som väntade.

En utsökt middag med vin, mycket vin väntade. Därefter sedvanlig Cluedo, som hon alltid förlorade men ändå tyckte var jättekul. Prat om arv, testamenten och drömmar förföljde henne sedan in i sömnen. Dagen efter vaknade hon tidigt, för tidigt. Hon letade i neccesären efter en huvudvärkstablett, men fann ingen. Okay, hon fick ta tjuren vid hornen, stå ut! Dagen gick i långsamhetens tecken; hundpromenad i scooterspår, middagslagning och tårar som ackompanjerade Simon och ekarna. Sen var det dags gör Monopol. En person köpte allt och alla andra blev sura. Så var det med det! 

Nästa dag bjöd åter på sol från en klarblå himmel. Det bestämdes raskt att lunch skulle intas på terassen. Det grillades korv på längden och tvären. Det är något speciellt med vårvintern, tänkte hon. Man vaknar till liv och sträcker på sig. Vårkänslor? Kanske, men inte erotiska, bara sådana som hade med själva  uppvaknandet att göra, bestämde hon sig för.

Och det var då Palme blev mördad

Jag passerade Adolf Fredriks kyrka, där Palme ligger begravd, i torsdags. Vid hans grav stod några människor och hedrade hans minne. Då kom jag att tänka på natten då det ofattbara hade hänt. Jag hade varit ute och festat. Det var snö, det var kallt och väl hemma i trean som jag hyrde i andra hand, värmde jag lite mjölk och gick till sängs. Jag satte på klockradion för att kunna somna till något program med musikinslag. Det spelades en annan slags musik den här natten. Jag låg där och hörde stycke efter stycke med sorgemusik spelas och tänkte att det måste vara någon känd person som dött. Så småningom sa en röst: "statsminister Olof Palme är död..." Då stannade liksom tiden. Jag kunde inte tro att det var sant. Och hade han verkligen blivit mördad?

Det var omöjligt att sova. Resolut gick jag upp och letade reda på albumet från gymnasietiden. Bläddrade och fann det - fotot med en leende Olof Palme. Det var under ett 1:a majfirande någon gång på 70-talet och jag hade gått fram och frågat om jag fick ta en bild av honom och sonen. Jag sköt av en bild, på nära håll. Ingen försökte stoppa mig. Det var då.

Med saknad

Kom natt med lugna hjärtslag -

låt mig vila från min dag.

Kom natt med djupa andetag.

Kom värme lägg dig på mig -

låt mig få vila hos dig.

Kom värme och omslut mig.

Kom sömn utan dagens snara -

låt mig nu som Törnrosa vara

Kom sömn lämna din mara.

Kom saknade liv. Var är du?

Låt mig våga vara här och nu -

kom liv, stör mig nu, nu, nu.

Äntligen

Gammal kärlek rostar alltid, läste hon
reste sig och gick -
äntligen.

Evig väntan

Hon sitter där än.
F j ä t t r a d .
Oförmögen att ta sig loss.
 Vad väntar hon på?
Hon skrattar hest åt sig själv.
Hennes liv kunde heta: I väntan på Vadå.

New York

Hon hade aldrig haft någon längtan till new York, men nu satt hon här på planet i alla fall. Hon var inte alls flygfärdig, över huvud taget inte. Var det något hon var så var det flygrädd. Vad fan gör jag här, tänkte hon. Hon hade låtit sig övertalas av dottern som ville shoppa i New York. Varför hade hon gåttmed på det? Egentligen hade hon inte råd hon skulle ju köpa lägenhet och visste att det skulle kosta en förmögenhet. Hon hade tappat styrseln alldeles, lät sig ledas än hit, än dit. Om man bara fick lägga sig ned och vila, tänkte hon. Vad hon egentligen behövde var inte nån jävla storstadsstress just nu. Hon behövde ju för faan kontemplation. Ett kloster. Ja, hon skulle åka till ett kloster, sen. Måste få frid. Lugn. Ro.

Hon kollade i väskan att Sobrilen låg där. En vän i nöden. Hon hade tagit en, visste att hon inte behövde mer, men den enda lilla behövde hon i alla fall! Dottern satt bredvid och tjattrade. Glad. Upprymd. Ja, rentav lycklig. Själv måste hon förställa sig. Hon kände nu hur tabletten började verka. Lederna slappnade av. Hennes tal blev enstavigt och släpigt till dotterns förtret. Så var hon borta.

Long time ago

Hon kom inte ihåg då hon senast blivit uppvaktad.

Och det var länge sedan hon blev kysst.

Men hon saknade det inte.

För hon var trött.

Och less.

.