En rymdvarelse - en varelse i rymden; så kände jag dig.
Eller, jag kände inte dig - ändå är saknaden stor.
Ett universum av kosmiska tankar - det var du.
En oändlig inspiration - det var du.
En tomhet fylld av tårar - är nu.
Ibland såg jag dig. Trodde jag. Hoppades jag. Ibland fantiserade jag om att du skulle läsa över axeln när jag skrev ett inägg på bloggen på ett café. Och så skulle du säga: - Är det du som är Iris, det skulle jag aldrig kunna tro! Själv skulle jag säga, som om det vore det självklaraste i världen: - Hej Saqer. Jag ha väntat på dig. Och du skulle flytta över din kaffekopp och ställa den vid min och jag skulle inte veta vad jag skulle säga. Kaffekopparna skulle stå tysta bredvid varandra och jag skulle vara för rädd för att blotta mina intellektuella blottor och mumla nåt om ett möte och rusa därifrån.
Du kom aldrig.
Och aldrig mer. Det är hemskt svårt att ta in det.
SvaraRaderaMen du sätter liksom fingret på både hur det var lätt att se på Saqer och på hur man liksom väntade sig honom dyka upp någonstans någongång.
SvaraRaderaLustigt. Jag kände samma sak. Väntade ibland att han skulle dyka upp. Han finns där någonstans. Fortfarande.
SvaraRadera<3
SvaraRaderaKänner som du.
Jag kommer inte ihåg om jag sagt detta till dig. I slutet av augusti avslutade jag ett längre skrivprojekt, som blivit till mycket tack vare skrivpuff och det stöd jag fått från andra skrivpuffare. Du är en av dem jag vill tacka speciellt. Den gamla bloggen är stängd nu och jag har en annan blogg som heter Grå Papegoja 2. Enligt överenskommelse med Ann är det jag som lägger in pufforden för närvarande.
SvaraRaderaJag kommer inte ihåg om jag sagt detta till dig. I slutet av augusti avslutade jag ett längre skrivprojekt, som blivit till mycket tack vare skrivpuff och det stöd jag fått från andra skrivpuffare. Du är en av dem jag vill tacka speciellt. Den gamla bloggen är stängd nu och jag har en annan blogg som heter Grå Papegoja 2. Enligt överenskommelse med Ann är det jag som lägger in pufforden för närvarande.
SvaraRadera<3
SvaraRaderaKänner som du.
Jag vill tacka dig. För dina underbara ord här. Så vackra, så kärleksfulla.
SvaraRaderaJust då, när Du skrev dem orkade jag inte, men innerligt Tack.
<3
Iris, jag tog din text, denna, och gav till honom. Den är mycket vacker och säger allt. Och jag är säker på att han känner din kram.
SvaraRadera<3