Hon var inte bra på att ta plats - hemma. Det enda egna hon hade var en gammal byrå med sju lådor. Där la hon allt av värde och lite till. Hon hade inte ens sin plats vid köksbordet utan satte sig där det för tillfället fanns plats. Badrummet var värst. Med två tonårsdöttrar fanns inte plats för hennes antirynkkrämer och cellulitreduceringskrämer. Hon själv fick inte heller plats. Numera var den dåligt upplysta hallen hennes sminkställe.
Det hade nog funnits en tid då hon tagit både strid och plats, men det var då. När hade förändringen skett och varför? Hon visste inte. Och ändå visste hon. En suck undslapp henne.
Sedan en tid tillbaka grodde en tanke hos henne; hon måste ha en egen plats, en plats som bara var hennes. Till slut fann hon vad hon sökte. Ett litet torp uppe i Hälsingeskogarna utan el, utan vatten men plats. Plats för henne. Plats för tankar. Plats för liv - ett eget liv.
PS. Jag är så ringrostig men jag vill gärna komma igång med skrivandet igen.DS
Att ta plats är en konst. Bra : )
SvaraRaderaEn och annan förälder som känner igen sig tror jag.
SvaraRaderaAtt ta plats är en konst. Välkommen tillbaks. Ser fram mot att få läsa dig igen.
SvaraRaderaAng kommentar hos mig. Omfångsmässigt är det en bok, om än oredigerad. För mig räcker det att den är skriven. Jag har inga planer på förlag eller egenutgivning.
Ang kommentar hos mig. Jag har öppnat den gamla bloggen igen, om du vill läsa.
SvaraRaderaRevenge of the mothers =)
SvaraRaderaVälkommen tillbaka. Du är saknad.