Haiku

Hon sitter där än

bland humlor och fjärilar -

sprängs snart av ångest.

Sommar är

Sommar är
Sand mellan tårna
Smultron i munnen
Flintastek  på grillen
Film när det regnar
Och så läskeblask i solen, så klart!

Dagens dofter

Sätter mig i trädgården; drar ett andetag genom näsan - rosendoft.
Smeker över häcken - lavendeldoft
Gnuggar gröna blad - Myntadoft.

Går till skogs; kroppsandas:
kantarelldoft
barrdoft
smultrondoft.


Går till stranden.
Tung tångdoft.
Sjudande sjödoft.
Lägger mig; drar ett andetag genom näsan - ingen sanddoft.

Skimrande silvernålar

Gud fader på himmelsbågen
kastar kaskad efter kaskad
av skälvande stjärnor
i tusentals vattenstrålar - 
skimrande silvernålar.

Millesskulpturen vid Nacka Strand

"Gårdsauktionen"

Vi röjer skräprummet på vinden. Och förundras över hur mycket som ryms i det lilla rummet.

A: Hur många "braåhasaker kan man egentligen spara? 
B: Jamen ska vi inte ha Loppis då?
A: Men snälla! Det blir ju aldrig av! 
B: Ska vi spara den här?
A: Ja, den kan man inte slänga!
B: Den här då?
A: Nä, kan va bra å ha.
B: De här stolarna då
A: Nej, nej. Men vet aldrig när dom kan behövas.
B: kommer du ihåg den här?
À: som vi trodde va jättevärdefull, haha.
B: Så då slänger vi den nu då?
À: Va? Nää!
B: Men de va ju du som sa vi skulle slänga, inte städa!
A: Ja men du vill ju slänga fel saker!
B: ??? Muttrar sedan något om kvinnlig logik.

Det är varmt, väldigt varmt på vinden. Tiden går och det är inte riktigt lika kul längre.
B: Va? Vill du ha kvar den här eller inte, hörru?
A: Nej, släng skiten!
B: Ja men den här då? Vill du ha kvar den?
A: Nej, nej. Bär ut den på gårn. Bara iväg med den! Va faan ska vi me den till?

Till slut har vi fyllt på rätt ordentligt med möbler som skall slängas. Det ser nu ut som en mindre gårdsauktion hos oss. Då kommer grannarna.

C: Ska ni slänga dom här? Dom är ju finare än dom stolar vi har!
A, B: Ta r'om bara!
C: Men Guuu dom här madrasserna är ju bättre än våra.
A: Va?! Vill du ha tagelmadrasserna? Visserligen är tyget jättehot just nu, men eh... Jag blir lite villrådig och bestämmer mig för att spara en madrass, för säkerhets skull.

Ännu en granne sluter upp och gör en djupdykning ner i en kasse kasserade bestick.

D: Kan jag ta hela kassen, säger hon och viftar med en sked.
A: Javisst!
Då äntrar en mer långväga granne scenen.
E: Men, det är ju min sked!
A: Va?
E: Ja, precis dom där besticken har ja, men ingen matsked. 

Vi är alla rörande överens om att hon naturligtvis ska få den. Varpå D lämnar ifrån sig skeden.- De e en Gense, säger E sedan lite triumferande, när hon har den i ett fast grepp. - Bara den e Gense. Dom andra e plagiat, säger hon och åker hem.

Förgäves försöker B pracka på grannarna nya stolar, en sjuttiotalslampa och ett bord. Men nu har intresset svalnat. Det finns ju ingen mer Gense.

Sannjaget vet

Där sitter hon
med regn i luften,
vin på duken
och tårar i ögonen.

Hon tränar sitt inre Sanna jag. Det jaget som egentligen vet vad hon borde. Det jaget som gör sig påmint var gång bröstfladdret tilltar och hjärtesuckarna välver sig i hennes bröst. Sannjaget som vet, men inte kan. 

Sannjaget som ser och hör allt;
ögontårarna
bröstfladdret
hjärtesuckarna.
Och hon, hon som bara sitter där.

Lavendelsömn

Jag satte en blå stol i min nyanlagda örtagård. Därefter placerade jag ett stort emaljfat från Kockums framför stolen. Fyllde det med varmt kranvatten och kallt regnvatten jämte en skopa salt. Därpå plockade jag ett fång av de blåaste lavendelblommor som står att finna och strödde i mitt vatten. Lät sedan vattnet omsluta mina trötta jordiga fötter. Där satt jag sedan omgiven av humlor och fjärilar och nästan somnade.

Oflyt - igen

Jag har inget flyt. Nu har jag till exempel tackat ja till ett extrajobb. Jamen då har du ju flyt, kanske du tycker. Neej!  Jag är ju helt utsliten nu! Ser du inte det ? Efter bara fyra dagars jobb är jag så trött att jag önskar alla åt helvete. Det enda som flyter här är fettet i mina kastruller. Jag har olivolja i allt. Allt. Och i kväll när jag kulle laga middag så flöt den nästan bort! Jag hade bestämt mig för att laga grillmiddag, det är ju så trevligt! Ja, eller hur? Jag fick stå under en tältduk i hällande regn. Sedan, vid middagen, såg jag hur gästerna fick såga sig igenom entrecoten. Kallar ni det flyt? 

Fast, om jag ska vara ärlig, har jag faktiskt kunnat flyta idag. En hel sekund. Faktiskt. I en mörk tjärn. Det är något trolskt över tjärnar, tycker jag. Skrämmande, lockande. Jag tycker om mörka män också, det kanske hänger ihop? Jag kan verkligen drunkna i ett par mörka ögon och följa med alldeles viljelös, värnlös som ett villebråd. Efteråt klan jag alltid konstatera ; att jag haft oflyt  - igen.

Från gatan till salongen

Jag är adopterad från Rumänien
Jag har levt ett liv på gatan och du vet ingenting om det.
Mina tänder är dåliga.
Min kropp är sliten.
Du sörjer för mig nu.
Du blir hel av det.
Vi behöver inte vara rädda längre.
Inte du.
Inte jag.
Vi har varandra.
Jag är trygg hos dig.
Jag är snäll mot dig.
Vad du än säger
Vad du än gör
viftar  jag på svansen från schäslongen i salongen.

Någonstans i Sverige

Men du, du vet, jag hade ju ett enda önskemål om denna resa.?
- Jadå men vi är på väg dit. Vi ska bara bAra kolla på en annan grej först.
- ??? Va. Vadå?
- En fästning.
- Okej. De e klart vi ska dit om du vill de!  E're nån visning eller? 
Jo, men du kan väl kolla på paddan!
- ja visst säger jag och tänker: Yes, nu kan jag smygpuffa lite också! Va ska ja kolla på? 
- Karlborgs fästning!
- Vill du ha äventyrsvisning eller skattjakt? (fniss)
- Nåt för vuxna!
- Jadå blir de äventyrsvisning plus entré på museet och kyrkan.
- Jamen de blir väl bra, eller?
- Perfekt! Men guuuuud nu kommer regnet! Nu får vi vårbeskärda del! 
- Ja ,ja men vi ska ju i alla fall på en nästan två timmars lång visning.

 Varför denna gigantiska anläggning dom är stor som 17 fotbollsplaner?
Jo,man ville skydda Sverige! Skydda Sverige från Ryssen! Det var det viktigaste. Han  visste ju precis vad han kunde göra, Ryssen, alltså. Se bara på ostkusten där han på 1700-talet brände allt i sin väg från  Norrköping och uppåt, undra på att Stockholms skärgård nästan helt saknar bebyggelse från tiden före 1800-talet! 

Rikets män slog nu sina kloka huvuden ihop. Vad ska man göra nu när vi i detta nya krig förlorat Finland, vår sköld mot Ryssland. Vilken sekund som helst kunde Ryssen inta Stockholm. Vi kunde inte vara lika sårbara som sist, när vi offrade hela ostkusten för att undvika ett intagande av Stockholm. Ryssen kom faktiskt ända till Baggensfjärden och betänk hur han brände allt som kom i hans väg bar för att han  inte fick Stockholm! 

Nu var goda råd dyra! då kom Baltazar von Platen med ett förslag: vi flyttar det viktigaste från Stockholm vid krigsfara. Vi bygger tre fästningar kring ett centralförsvar. Dit flyttar vi guldreserven, kungafamiljen, den högsta militären samt riksdagen. Han föreslog att udden Varnhem vid Vänerns västsida skulle bli en av dessa fästningar. Och det var den endasom byggdes! På tio skulle man bygga en fästning där; Karlsborgs fästning, men det skulle ta 90 år, en massa straffångar, arbetslösa och arbetare att färdigställa denna enorma fästning.

Och jag som trodde detta skulle bli en kulturell resa! Men det är klart, det beror ju på vad man lägger in i begreppet kultur. När faan skulle vi till Ellen Keys Strand?

Vi satte oss i bilen och for iväg och for förbi Strand! Nää, vad är det här, tänkte jag.
Vi åkte och åkte och tog av vid Vadstena. Vi det här laget var jag duktigt trött och längtade mest efter en skön säng. Då meddelade  min man att vi skulle sova i en tågvagn i Vadstena...

Någonstans i Sverige del 4

Stackars Magnus vad han måste ha haft tråkigt. Han måste verkligen ha längtat efter något rejält att bita i. Det är minsann inte så lätt att vara född med guldsked i mun!  Han hade redan hundratals hemman och flera slott. Vad skulle han nu företa sig? Han tomstirrade ut, inte ett djur hade han lyckats skjuta och ingen var här och beundrade hans jaktslott. Han vände hemåt. Var det då han fick sin ide'? Kanske skulle man... Nej, det finns ju redan ett Lidköping här, men... 

Efter en mindre middag, med familjen, som bestod av 3 x 12 rätter, gick han till sitt bibliotek för att låta tankarna ta form. Han måste ju ha en ordentlig stad i närheten av Läckö slott, det förstod väl var och en? Det Lidköping som redan fanns, dög då rakt inte! Det här skulle bli det riktiga Lidköping. Efter att ha sökt stadsprivilegium lät han anlägga ett gigantiskt torg för marknader och faktiskt så hölls här en av Sveriges största marknader under många år. Som kronan på verket lät Magnus Gabriel de la Gardie forsla dit sitt lilla jaktslott för att detta skulle tjäna som rådhusrätt mitt på torget.  

- Vill du ha mer kaffe? Jag väcks ur mina funderingar och nickar jakande i det att jag för fram Rörstrandskoppen mot kannan. Efter att ha sovit i ett mycket enkelt rum med trasig rullgardin sitter jag nu mitt i en Loppisaffär och äter frukost. Olika falla ödets lotter.

Någonstans i Sverige del 3

Mmm. Jag slickar saligt av skeden. - Guuu vilken go aoili, säger jag och slänger skeden i vasken. - Håller me, men rödingen som hon, den där trevliga (och snygga tjejen i vår ålder, tänker jag) rekommenderade var faktiskt inte jättegod. Ja håller nog laxen för nummer 1, eller va tycker'u fortsätter maken. - Jo du har nog rätt. Rödingen var lite tam, vi borde börjat med den och avslutat med den rökta Laxen, säger jag och smackar lite.

Vi har just checkat in i en av Cermentas gamla arbetarbostäder i Hällekis vid Vänern och avnjuter fisken som vi köpt i ett rökeri vid Vättern. På brödet matskedsslevar vi upp aiolin som även den inhandlats på rökeriet. Sedan kan vi inte låta bli att  tala om matupplevelsen på Vinön, dit den lilla bilfärjan tog oss igår.

Vinön var väldigt vegetativ och vimlade av mygg. Övernattningen var - en campingstuga nästan mitt på en skolgård (very romantic). Eller inte. Efter en dusch i skolans källare var det dags att gå på lokal, närmare bestämt Wärdshuset på Vinön. Min man hade läst några bloggar om att maten var ovanligt bra där. Och dit gick vi och möttes av en tom restaurang med en gigantisk veranda à la grekisk taverna med plasttak. Okay, tänkte jag, okay. Det är bara att bita i det sura äpplet för detta är enda restaurangen och någon affär finns inte på ön. Och så fick vi vår livs matupplevelse! Carpaccio tillagad på oxe från ön, Halloumi från en gård på fastlandet, bägge förrätterna höll fantastiskt god kvalite och jag vet vad jag talar om för förra veckan var jag på Klockargården i Tällberg och... Nä, det är en sådan tråkig historia att jag inte vill tänka på den. Till varmrätt valde vi i alla fall abborre från Hjälmaren stekt i rökt gösrom serverad med klyftade rödbetor, potatis som efterstekts i rödbetsspad, sockerärter samt ett kryddsmör - en himmelsk anrättning som bara hade ett aber; den tog slut alldeles för fort.

Solen har gått ner bakom Cementas gigantiska industrianläggning. Det är dags att sova. I morgon ska vi stifta bekantskap med en man som föddes med guldsked i mun. Ledtrådar: Läckö och Varnhem. 

Någonstans i Sverige Del 2

Plats: I bilen. Vår bil. Vi hamnade alltså inte i Limousinen.

Jag: Ja e hungrig. Hur har du tänkt med lunch?
Han: Ja har inte tänkt alls.
Jag: Nähä. Men du vet ju hur jag blir. Och jag vet ju inte vart vi ska eller nåt. När e de midda?
Han: Ja vet inte, det är flera parametrar som... Ja eh jag vet inte. Du förstår, de e nåra tider vi måste passa för å  komma dit vi ska och ja e lite osäker på hur lång tid allt tar och så, men det är inte så lång kvar till första anhalten. Men kan du'nte ta frukostägget vi slängde ner i kylväskan?
Jag: Jo, men ja e väldigt kaffesugen också. Kunde de inte va trevligt å stanna å ta en kopp kaffe, eller funkar inte det? Du måste bestämma eftersom ja inte vet vad de e vi ska passa.
Han: Jo, vi stannar vid första bästa. Där framme se're förresten ut att va nått.
Jag: Ok. Kör in där. Nä, förresten,  de ser ju'nte kul ut. 
Han: Julita ligger inte långt härifrån. Ska vi åka dit då?
Jag: Jo, de gör vi, va trevligt!
Han: Du vet, där e de han stjärnkocken Tommy Mykeli, eller va han heter, som leder restaurangen. De e ju'nte säkert  att man kan få sig en kopp kaffe å en macka, jag har  ju'nte kollat opp et.
Jag: Vi chansar. Dom har säkert nån mindre kaffestuga.

Några minuter senare kör vi av vid Julita. Vi hittar en reception innanför grindarna och jag går fram för att fråga efter ett cafe'.

Jag: Ursäkta, finns det ett café hör nånstans?
Hon: Ja, du menar bara ett café?
Jag: Jaa.
Hon: Ja, då har vi valt att lösa de så för dom som inte har tid att stanna å gå runt här, att ni åker 800 meter åt de hållet (pekar) och där kan ni hitta nån som kan ordna en kopp kaffe.
Jag: ???  Nu blir jag lite osäker på hur du menar. Hitta nån? Finns det kaffe eller finns det inte?
Hon: Ja, så har vi valt att ordna för dom som har bråttom eller inte vill betala 90 kronor i inträde. 
Jag: Jaha, så då finns de alltså kaffe därborta?
Hon: Ja visst!
Jag: Ja tack då.

Jag linkar iväg mot bilen. Ja, jag har fått skavsår eftersom jag prompt skulle ha mina
nya skitsnygga träskor på mig. Jag väntar vid vägkanten , mannen får hämta bilen. Nu är såväl humör som blodsockret nere i skosulorna.

Ah! En stor kaffepanna hänger och dinglar vid vägkanten 800 meter senare. - Här måste det vara, säger vi och kommer fort ur bilen. Vi kliver in i en stor lada. Det doftar inte kaffe. Det luktar ladugård!  På disken finns en massa godis och en ensam bulle skrotar på ett fat. Nej,här stannar vi inte! Vi är rörande överens, särskilt som vi tycker oss skymta  några grisar väl nära.

Vi kör vidare, nu längs Hjälmarens strand. Här nere vid strandlinjen ligger husen tätt på en mycket smal landremsa. På flera tomter står husvagnar uppställda. Antagligen problem med bygglov här, tänker jag förnumstigt. Men sedan skenar fantasin iväg igen och jag säger, lite förskräckt: - Vi ska väl inte sova i husvagn? Mannen ler i mjugg, förtjust över att ha vilselett mig, men säkert också särskilt glad åt att  jag lämnat hotellspåret. Nu svänger vi av ner mot vattnet. Aha, vi ska passa en bilfärja, tänker jag. Naturligtvis  är det matrast då vi kommer, men en liten enkel kaffeservering räddar oss och äntligen, äntligen får jag mitt kaffe i väntan på att bilfärjan ska ta oss till ...,  ja vart då?

Någonstans i Sverige

Jag vet inte vart jag ska. 
Jag vet inte vart jag är på väg.
Jag vet inte var jag landar. Om jag landar.

Ja, lite  vilsen är jag allt idag. Men jag sitter inte i sjön och jag har tak över huvudet och bränsle under huven. "The Four Lake Tour"  har min man döpt bilresan. En första övernattning är bokad liksom frukost. Vi kanske ska till ett hotell! funderar jag. Och jag som trodde att vi skulle bo i billiga muggiga campingstugor, som förra gången. Nej, nej, inte dra för stora växlar nu.

Nu körde just en "Limmo" om oss och fantasin skenar: han kanske genskjuter oss och vinkar in oss till vägkanten där en chaufför tar hand om vår bil och hänvisar oss till Limousinens baksäte där rosa champagne väntar. Nej, nu får jag verkligen sluta. Detta kan bara resultera i att jag blir besviken.

Fast nu är min man besviken över att jag inte håller på och gissar vart vi ska, så för att få igång mig får jag en ledtråd. Han säger: - För hundra år sedan var det väldigt kräftrikt där, så rikt på kräftor att man exporterade till Ryssland. Men idag, fortsätter han, är det rikt på ett annat vattendjur. Djuret plus vattnet har blivit ett begrepp i Matsverige! - Jag har inte en aning, säger jag när vi i hög hastighet kör söderut,  förbi avfarten till Mariefred. Nu har jag verkligen fått något att bita i!

Tiden som bara gick.

Att skriva eller bara skrota - var frågan som hon ställde sig var gång hon slog upp sina mörkblå. I sitt medvetande skrev hon tyst i huvudet. Smakade på orden: oerfaren, stötta, skrota. Vägde dem i sin hand. Vägde de tungt eller? Synade så dem noga, liksom bågskytten synar sin båge. Bildade lämpliga meningar som blev till små skrynkliga berättelser som hon gömde i en mörk skrotig vrå.

Sedan tänkte hon på Tiden. Tiden som bara gick. Tiden som är. Som vanligt då hon tänkte på Tiden, fladdrade det till i brösttrakten, såsom tyllgardinen fladdrar i ett öppet fönster. Men ett fönster på vid gavel är ett fönster fullt av utsikter, tänkte hon.

Tiden som kommer? Finns den där ute någonstans?
I vindens fläkt? I dess sång?
Kommer jag att upptäcka den i Tid? tänkte hon.
Eller i Otid?