Stackars Magnus vad han måste ha haft tråkigt. Han måste verkligen ha längtat efter något rejält att bita i. Det är minsann inte så lätt att vara född med guldsked i mun! Han hade redan hundratals hemman och flera slott. Vad skulle han nu företa sig? Han tomstirrade ut, inte ett djur hade han lyckats skjuta och ingen var här och beundrade hans jaktslott. Han vände hemåt. Var det då han fick sin ide'? Kanske skulle man... Nej, det finns ju redan ett Lidköping här, men...
Efter en mindre middag, med familjen, som bestod av 3 x 12 rätter, gick han till sitt bibliotek för att låta tankarna ta form. Han måste ju ha en ordentlig stad i närheten av Läckö slott, det förstod väl var och en? Det Lidköping som redan fanns, dög då rakt inte! Det här skulle bli det riktiga Lidköping. Efter att ha sökt stadsprivilegium lät han anlägga ett gigantiskt torg för marknader och faktiskt så hölls här en av Sveriges största marknader under många år. Som kronan på verket lät Magnus Gabriel de la Gardie forsla dit sitt lilla jaktslott för att detta skulle tjäna som rådhusrätt mitt på torget.
- Vill du ha mer kaffe? Jag väcks ur mina funderingar och nickar jakande i det att jag för fram Rörstrandskoppen mot kannan. Efter att ha sovit i ett mycket enkelt rum med trasig rullgardin sitter jag nu mitt i en Loppisaffär och äter frukost. Olika falla ödets lotter.
Hahaha! *din berättelse uppväcker av oförklarlig anledning sadisten i mig;)* Hoppas att allt slutar jättelyckligt! (...?)
SvaraRaderaKul funderat. Stackars Magnus.
SvaraRadera