En Haiku

Snöflingan längtar

bjuder upp till virveldans -

frusen ros tackar ja.

Förlåt, men jag tror jag måstepublicera griftetalet jag höll vid min pappas begravning! Jag kommer inte vidare annars.

Jag var beredd på döden, men inte på sorgen som drabbade mig då pappa lämnade oss. Jag hade ju plågats av att se min far så kraftlös, önskat att insomnandet skulle ske snart, men överrumplades av mina tårar. Jag kände sorg då jag trodde jag skulle känna lättnad.

Mitt griftetal till pappa i kyrkan

Dina sista dagar i livet blev en stilla tid inte alls en tid av aktivitet som annars var Ditt signum. När vi vakade vid din bädd din sista vecka i livet fanns tid till eftertanke och jag tänkte på allt som vi gjort tillsammans, pappa. Allt som du lärt mig och allt som jag/vi fått av dig. 

Du var 

Min Rönnerdal och dansen i Roslagens famn

Badmintonmatcher och joggingturer

Och alla sommarkurser med tivoli och finsk bastu

Du var

Den pappa som reste och kom

med godis och glass i stora lass

Och Lärde mig laga en elektrisk sladd för det måste även flickor kunna, sa du.

Du var

1:a maj och  Internationalen

kursledaren som ledde morgongymnastiken

Och Lägerelden med korv och en sång om en tiggare från Luossa.

Du var

Strömming på längden och tvären

gravad lax och sparris, troligen först i Sverige med grön sparris!

Och helgpappan med varm choklad med vispgrädde en lördagsmorgon. 

Du var

En stolt morfar två gånger om

läste med inlevelse om Kalle Stropp och Grodan Boll

Och delade rättvist ut guldpengar ur kappsäcken.

Du var den som fyllde våra skafferier.

Du var naturen, svampen och marken där vi fortfarande går.

Slutligen var du storfiskaren  som delade fisken med oss andra, från ditt hav.

Jag vill tacka dig för allt detta, du som var min store starke far och som blev min lilla pappa, så liten och späd i din sjukhussäng. Nu är det vår tur att hjälpa dig;

Pappa, Du hade en gång en båt och en dröm som försvann.

Vi ska nu hjälpas åt att din seglardröm blir sann

då urnan sänks i ditt hav, 

havet som var du, ditt nav.

Till min Rönnerdal

Förlåt mig, men jag tror att jag måste publicera mitt griftetal som jag höll vid min pappas begravning, för att kunna gå vidare. Det är som om texten sätter stopp för vidare texter och jag kan inte heller läsa era, och det vill jag ju!

Jag var beredd på döden, men inte på sorgen som drabbade mig då pappa lämnade oss. Jag hade ju plågats av att se min far så kraftlös, önskat att insomnandet skulle ske snart, men överrumplades av mina tårar. Jag kände sorg då jag trodde jag skulle känna lättnad.

Mitt griftetal till pappa i kyrkan

Dina sista dagar i livet blev en stilla tid inte alls en tid av aktivitet som annars var Ditt signum. När vi vakade vid din bädd din sista vecka i livet fanns tid till eftertanke och jag tänkte på allt som vi gjort tillsammans, pappa. Allt som du lärt mig och allt som jag/vi fått av dig. 

Du var 

Min Rönnerdal och dansen i Roslagens famn

Badmintonmatcher och joggingturer

Och alla sommarkurser med tivoli och finsk bastu

Du var

Den pappa som reste och kom

med godis och glass i stora lass

Och Lärde mig laga en elektrisk sladd för det måste även flickor kunna, sa du.

Du var

1:a maj och  Internationalen

kursledaren som ledde morgongymnastiken

Och Lägerelden med korv och en sång om en tiggare från Luossa.

Du var

Strömming på längden och tvären

gravad lax och sparris, troligen först i Sverige med grön sparris!

Och helgpappan med varm choklad med vispgrädde en lördagsmorgon. 

Du var

En stolt morfar två gånger om

läste med inlevelse om Kalle Stropp och Grodan Boll

Och delade rättvist ut guldpengar ur kappsäcken.

Du var den som fyllde våra skafferier.

Du var naturen, svampen och marken där vi fortfarande går.

Slutligen var du storfiskaren  som delade fisken med oss andra, från ditt hav.

Jag vill tacka dig för allt detta, du som var min store starke far och som blev min lilla pappa, så liten och späd i din sjukhussäng. Nu är det vår tur att hjälpa dig;

Pappa, Du hade en gång en båt och en dröm som försvann.

Vi ska nu hjälpas åt att din seglardröm blir sann

då urnan sänks i ditt hav, 

havet som var du, ditt nav

Fars dag

Onsdag

På bordet rosor! Någon har varit här, men du vet inte vem.

Vi matar dig: sex stycken pommes frites med ketchup får vi i dig.

På bordet ligger hamburgaren kvar - du åt bara en tugga, men du drack upp all cocacola. Du är med och pratar. 

Söndag

Du sliter ilsket ur sladden med droppet. Tittar sköterskan stint i ögonen, säger: nu är det nog. Jag vill dö.

Måndag

Nu kommer också din yngsta dotter från utlandet. Din röst är viskande. Vi hjälper dig att dricka. På bordet en icke uppäten lunch. Du grimaserar när du rör dig men säger att du inte har ont. Vi har svårt att tro det. Liten som en fågelunge, min store starke far.

Tisdag

Din yngsta dotter hos dig hela dagen. Du läser inte längre Aftonbladet, bläddrar bara förstrött. Ni pratar om Obama. du säger: vi får hoppas att han vinner. Jag ser ju, när jag kommer att du är svagare, rör dig mycket lite, men du vet att vi är där. Vi vrider sängen så att du kan se trädet med ljusslingorna utanför fönstret. Du älskar julpynt, kanske någon visste?

Onsdag

Bägge döttrarna hos dig hela dagen. Du får se Obama hålla segertal. Vi ser att dina ögon rör sig över den textade raden. Du vet nu att Obama vann, det kändes viktigt för mig. Du viskar nu bara ja, eller nickar. Du får smärtstillande nu.

Torsdag

Din yngsta dotter hos dig hela dagen. Jag jobbar, men mina tankar är hos dig. Jag får ett sms: Idag tända ljus i alla färger pappa skulle ha valt. Han får både smärtstillande och lugnande nu - är nästan helt borta.

Jag åker genast. Det är stämningsfullt i ditt rum. Du kan inte prata, ögonen nästan slutna. Kinderna insjunkna. Du andas tungt och rytmiskt. Vi bestämmer oss för att hjälpa dig genom att ta personligt avsked. Det är ett mycket svårt ögonblick, men känns ändå rätt. Vi gråter mycket.

Fredag

Klockan 06.01 ringer sköterskan och meddelar att du närmar dig slutet. Vi klär på oss, för att åka. Klockan 06.21 ringer sköterskan för att säga att du har somnat in, det gick ovanligt fort, säger hon. Vi åker ändå för att ta ett sista farväl. Du ser ut precis som igår kväll. Jag bara väntar på att bröstet ska häva sig, men det är tystnad och stillnad. Lilla pappa! 

Vi plockar ihop dina saker och åker hem till dig. Ser allt som är du, ditt, som också vi är en det av. Stänger av kylskåpet, låser dörren och går.

Söndag

Fars dag utan far.

Fri Haiku

Förväntansfull.

Doft av rakvatten och stearin -

mäklaren bjuder upp.

Också ett dygn

Morgonen nu en orolig morgon

Med prasslande tidningsblad

Macdonaldsmat i handen och läsk i kassen

En morgon på väg till pappa

Dagen idag en skrotig dag 

med gulnande pelargonblad, 

Lövprassel i gräset och kastanjer på marken

En dag till eftertanke med andra ord. 

Kvällen ikväll en sällsam kväll

Med lågande  fullmåne

vin i glaset och vemod i blick

En kväll att fundera i brasans sken

Natten i natt en stormig natt

Med tisslande husmöss i vrår

Glasögon i pannan och bok på magen

En natt i bokstävernas efterlämnade avtryck.