söndag 11 november 2012

Fars dag



Onsdag
På bordet rosor! Någon har varit här, men du vet inte vem.
Vi matar dig: sex stycken pommes frites med ketchup får vi i dig.
På bordet ligger hamburgaren kvar - du åt bara en tugga, men du drack upp all cocacola. Du är med och pratar. 

Söndag
Du sliter ilsket ur sladden med droppet. Tittar sköterskan stint i ögonen, säger: nu är det nog. Jag vill dö.

Måndag
Nu kommer också din yngsta dotter från utlandet. Din röst är viskande. Vi hjälper dig att dricka. På bordet en icke uppäten lunch. Du grimaserar när du rör dig men säger att du inte har ont. Vi har svårt att tro det. Liten som en fågelunge, min store starke far.

Tisdag
Din yngsta dotter hos dig hela dagen. Du läser inte längre Aftonbladet, bläddrar bara förstrött. Ni pratar om Obama. du säger: vi får hoppas att han vinner. Jag ser ju, när jag kommer att du är svagare, rör dig mycket lite, men du vet att vi är där. Vi vrider sängen så att du kan se trädet med ljusslingorna utanför fönstret. Du älskar julpynt, kanske någon visste?

Onsdag
Bägge döttrarna hos dig hela dagen. Du får se Obama hålla segertal. Vi ser att dina ögon rör sig över den textade raden. Du vet nu att Obama vann, det kändes viktigt för mig. Du viskar nu bara ja, eller nickar. Du får smärtstillande nu.

Torsdag
Din yngsta dotter hos dig hela dagen. Jag jobbar, men mina tankar är hos dig. Jag får ett sms: Idag tända ljus i alla färger pappa skulle ha valt. Han får både smärtstillande och lugnande nu - är nästan helt borta.

Jag åker genast. Det är stämningsfullt i ditt rum. Du kan inte prata, ögonen nästan slutna. Kinderna insjunkna. Du andas tungt och rytmiskt. Vi bestämmer oss för att hjälpa dig genom att ta personligt avsked. Det är ett mycket svårt ögonblick, men känns ändå rätt. Vi gråter mycket.

Fredag
Klockan 06.01 ringer sköterskan och meddelar att du närmar dig slutet. Vi klär på oss, för att åka. Klockan 06.21 ringer sköterskan för att säga att du har somnat in, det gick ovanligt fort, säger hon. Vi åker ändå för att ta ett sista farväl. Du ser ut precis som igår kväll. Jag bara väntar på att bröstet ska häva sig, men det är tystnad och stillnad. Lilla pappa! 

Vi plockar ihop dina saker och åker hem till dig. Ser allt som är du, ditt, som också vi är en det av. Stänger av kylskåpet, låser dörren och går.


Söndag
Fars dag utan far.

6 kommentarer:

  1. Vilken vacker och kärleksfull beskrivning.

    SvaraRadera
  2. Oändligt vackert och sorgligt.

    SvaraRadera
  3. "Lilla pappa!" Rörda kramar från mig.

    SvaraRadera
  4. Å så fint och stämningsfullt, så vackert!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vackert. Och ljusen i trädet! Min medkänsla till dig och din syster.

    SvaraRadera
  6. Mycket fint och känsligt skrivet.

    SvaraRadera