Jag var beredd på döden, men inte på sorgen som drabbade mig då pappa lämnade oss. Jag hade ju plågats av att se min far så kraftlös, önskat att insomnandet skulle ske snart, men överrumplades av mina tårar. Jag kände sorg då jag trodde jag skulle känna lättnad.
Mitt griftetal till pappa i kyrkan
Dina sista dagar i livet blev en stilla tid inte alls en tid av aktivitet som annars var Ditt signum. När vi vakade vid din bädd din sista vecka i livet fanns tid till eftertanke och jag tänkte på allt som vi gjort tillsammans, pappa. Allt som du lärt mig och allt som jag/vi fått av dig.
Du var
Min Rönnerdal och dansen i Roslagens famn
Badmintonmatcher och joggingturer
Och alla sommarkurser med tivoli och finsk bastu
Du var
Den pappa som reste och kom
med godis och glass i stora lass
Och Lärde mig laga en elektrisk sladd för det måste även flickor kunna, sa du.
Du var
1:a maj och Internationalen
kursledaren som ledde morgongymnastiken
Och Lägerelden med korv och en sång om en tiggare från Luossa.
Du var
Strömming på längden och tvären
gravad lax och sparris, troligen först i Sverige med grön sparris!
Och helgpappan med varm choklad med vispgrädde en lördagsmorgon.
Du var
En stolt morfar två gånger om
läste med inlevelse om Kalle Stropp och Grodan Boll
Och delade rättvist ut guldpengar ur kappsäcken.
Du var den som fyllde våra skafferier.
Du var naturen, svampen och marken där vi fortfarande går.
Slutligen var du storfiskaren som delade fisken med oss andra, från ditt hav.
Jag vill tacka dig för allt detta, du som var min store starke far och som blev min lilla pappa, så liten och späd i din sjukhussäng. Nu är det vår tur att hjälpa dig;
Pappa, Du hade en gång en båt och en dröm som försvann.
Vi ska nu hjälpas åt att din seglardröm blir sann
då urnan sänks i ditt hav,
havet som var du, ditt nav.
Så innerligt och kärleksfullt skrivet. Tröstkram om du behöver. Tänker på dig.
SvaraRaderaAng ditt inlägg på skrivpuff: Du behöver inte läsa om du inte vill. Vi vet att du finns och vi tänker på dig (klottrar på min blogg fn, länker inte till skrivpuff).
SvaraRaderaJättejättefint tårar. kram och beklagar sorgen.
SvaraRaderaDet är inget krav att läsa, fast jag vet... ibland känns det så. Men du ska vara snäll mot dig själv, ge dig ro och tid att sörja klart. Du kommer att känna när det är dags att gå vidare. Vi finns här för varann!
SvaraRaderaKram
Så vackert och nära, jag får tårar i ögat ...
SvaraRaderaKärleksfullt skrivet och vackert. Vilken far! Och vilket griftetal.
SvaraRaderaTack för att du delar med dig. "Du var... marken där vi fortfarande går". Vad starkt att hålla griftetal på sin egen pappas begravning.
SvaraRaderaAng kommentar hos mig. Tack, tusen tack och tack för att du delat din vackra och kärleksfulla text.
SvaraRaderaKärlek uttryckt på det mest beundransvärda sätt. Sådan kärlek som består. Mitt i sorgen och saknaden ger jag en kram för den! Kram igen:)
SvaraRaderaPS Tack för din fina kommentar!
Sorgen är kärlekens pris...
SvaraRaderaNU läste jag den, först nu kom jag av outgrundlig anledning in på skrivpuffen igen. Skulle rensa datorn från döda länkar. Den här var inte död. Jag var din arbetskamrat då, jag följde dig, jag följde din far. Och jag förstår nu. Jag såg glimtar av vad din far betydde för dig. I griftetalet ser jag allt och jag ser dig. Och gläds åt det. Du, min saknade kamrat!
SvaraRadera