torsdag 6 juni 2013

Jakten

Vi lämnade den svagt rosaskimrande sluttningen och måsen som bevakade oss. Några årtag senare var vi utom synhåll bakom udden. Vi sa ingenting, bara såg på varandra. Skräcken lyste fortfarande i dina ögon, när du följde åran som skar genom vattenytan. Själv kände jag mig lugnare nu. Här ute på havet kunde ingen nå oss. Jag lät årorna vila i sina årtullar, sträckte mig fram mot dig. Du lät dig villigt kyssas - en lång och hetsig kyss. Vi hörde inte motorbåten som närmade sig.

5 kommentarer:

  1. Tänkte att det var en fortsättning på förra texten men kom av mi helt när de började pussas. Bra i vilket fall.

    SvaraRadera
  2. Det blir konstigt och incestuöst för mig eftersom du "fortsätter" på förra texten.

    SvaraRadera
  3. Men Gud! Det var inte meningen. Passade bara på att skriva en på ordet ""rädsla"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och lät mig inspireras av en av meningarna idén föregående texten.

      Radera