På operan
Jag visste det där jag satt.
Jag är dotter till Elektra.
Jag är Iris, regnbågsgudinnan.
Offerrollen passar mig illa.
Jag ska inte dansa dödsdansen, ty
jag är Iris, partypinglan.
Låt det vara, sa min far.
Men jag kunde inte.
Jag är Iris, den omutbara
Låt Justitia döma, sa jag,
en kvinna bland andra skändade
kvinnor.
Jag är Iris, som gör så att himmelen
gråter.
Och domen föll
liksom stenen från mitt hjärta
Jag är Iris, den stolta och den modiga.
Ja,Snyggt!
SvaraRaderaVacker och bildad text.
SvaraRaderaTycker också att det är en vacker text. Både smärtsam och livsbejakande.
SvaraRadera