Utmanad

I mina gömmor hittar jag en lapp där jag skrivit ner ett samtal mellan mig och dottern P som då är 2 år och nio månader. Vi sitter och bläddrar bland vykort och vernissagekort som jag sparat. Dottern fastnar genast vid ett ganska speciellt vernissagekort.

P: - Jag tycker att det här är ett fint kort.

Jag: Jaha? Jag är förvånad och förvirrad. - Ser du vad det är?

P: - Mmm.

Jag: - Det är en BH. (Man är väl inte pedagog för inte?)

Något senare säger dottern, som fortfarande tänker på det fina kortet:

- Jag skulle vilja ha en BH.

- Jasså!  Varför det?

- Därför att jag skulle vara vuxen. Att jag inte tänkt på det! tänker jag, men säger:  - -Ja, då ska du få en fin BH när du blir stor.

- Då vill jag ha en r ö d BH, säger hon med eftertryck. Sedan fortsätter hon: -R ö d BH och r ö d a kläder!

- ? Vad ska jag säga nu? Jag kan ju inte ignorera P, men jag tycker nog att röda underkläder är lite väl vulgärt. (Ser liksom övervåniningen på en westernsaloon, flimra förbi). Men som den ädla moder jag är, säger jag: 

- Ja visst ska du få det! I Ps värld är nämligen rött det finaste och gulligaste som finns. Jag funderar över när, alltså i tid, något gulligt och fint vulgärt?