måndag 6 augusti 2012
En god morgon
Vårt gräs är grönt. När sommaren kommit så här långt brukar gräset vara vetegult och stickigt. Men denna morgon, då storlommen låter från insjön och en sällsam sälupplevelse från gårdagens kvällsbad, fortfarande bor i mig, kan jag med mina barfotatår landa i det gröna sköna. En påfågelfjäril sprider oblygt ut sina vingar i den vissnande lavendeln och inifrån flickrummet hörs oskyldiga snusningar. Jag andas in. Jag andas ut. Jag lever. Och storlommen upphäver än en gång sitt signifikativa lite olycksbådande läte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
mmmmm fint!
SvaraRaderaHärligt. En god morgon är lika bra som snus! Om jag var du skulle jag stryka "signifikativa lite". Man hakar sig på "signifikativa" i den fina beskrivningen och "lite" är ett onödigt förstärkningsord. Dessutom blir texten litet "farligare" utan dessa båda ord.
SvaraRaderaDu har så rätt. Och jag själv hakade upp mig på dem orden utan tt ta bort dem. Jäklar också!
RaderaPerfekt på alla vis!
SvaraRaderaSnusfint.
SvaraRaderaRolig association till snus, fint!
SvaraRadera