Tidningsskrynkel

Är detta alla delar? Tror det.  Lägger dem på bordet, redo för nästa läsare som behagar stiga upp denna blötsnöruskiga lördagsmorgon. Men nu hör jag ett misstänkt prassel då dottern sträcker ut sina tentakler i morgonsoffan. Jodå, där är ännu en del, alldeles skrynklig. Drar slutsatsen att jag lever i fel tid; saknar en butler som stryker  tidningen. Mannen som ännu ej stigit upp, trött av grannarnas nachspiel på balkongen, tycker inte om skrynkliga tidningar. Konstaterar att jag drog fel slutsats. Det är mannen som lever i fel tid, inte jag, för jag störs inte av tidningsskrynkel. Tänker att den där misshandlade delen är en del av livet; lite skrynkligt och en hel del svärta.