Hon skulle härda ut minsann

Hon steg av cykeln, lyfte matkassen ur cykelkorgen och låste upp. Hon tog av sig skorna innanför dörren och gick sedan direkt ut i köket och ställde kassen på bordet efter att först ha vikt upp den blommiga duken. Hon suckade djupt då hon ställde in konserverna i skafferiet, tänkte: Hur blev det så här? Varför flyttade jag inte medan tid var? Nu är det för sent. Det skulle antagligen bli för svårt för henne om hon flyttade nu. Nej, härda ut. Härda ut skulle hon minsann göra.

Det var bara de nu. Dottern hade för länge sedan flyttat. Flytt, kanske, tänkt hon. Hon hade följt i sin mosters fotspår; flyttat till Stockholm, börjat jobba inom vården, och även hon gift sig med en alkoholist och fått barn. Hon hade inte alls blivit glad då hon fått veta att hon skulle bli mormor. Det hade hon faktiskt också sagt till dottern.

Hon la Ankarstocken i brödlådan. Lillasystern och hennes barn skulle bila ner hit på lovet. Barnen älskade Ankarstock. De fick nämligen aldrig limpa hemma, eftersom systern ansåg att det var onyttigt. Själv tänkte hon skära upp tjocka skivor av brödet och servera med riktigt smör och Port Salut. Jodå, hon såg fram emot att de skulle komma, det skulle bli ett välkommet avbrott i vardagen. Hon vaknade upp ur sina funderingar av att en nyckel sattes i låset. Nu kom modern hem från kafferepet.