Färdigslaget

Hon kastade sig utför trappan. Det var på liv och död. Rusade in i köket, slet upp locket till kökssoffan. Där låg den. Faan vad bra tänkt att spara den, nu kom den väl till pass. Mamma kom rusandes efter. Hon hann precis ställa sig bakom dörren och höjde armen. Drämde till. Mamma skrek. Hon hade träffat henne på axeln, hann tänka att hon inte skulle slå henne i huvudet, i alla fall. Efter det rörde mamman henne inte mer, det var så att säga färdigslaget. För säkerhets skull sparade dottern den gamla gipsarmen ännu några månader, men sen slängde hon den. Den hade tjänat sitt syfte; att skrämma mamma så att hon inte skulle våga slå henne mer.