Rapport från ett tvätteri

Redan första dagen upptäckte hon ett problem; hon hade obegränsad tid till att tänka. Det skulle närapå knäcka henne. Hon ältade dagarna i ända och fullkomligt vältrade sig i sina bekymmer. Hon höll på att bli galen. Inne på toaletten, på den välsignade rasten, sköljde hon ansiktet med iskallt vatten, slog sig i tinningarna och viskade till tankarna att för Guds skull hålla opp. Hon hade tagit jobbet på tvätteriet som ett intressant projekt. Hon ville helt enkelt veta hur det kändes att jobba på fabrik. Men att det skulle kunna vara så tråkigt att jobba hade hon aldrig kunnat föreställa sig. Först av allt man måste vara petnoga och det var hon inte. Hon fick ideligen anmärkningar på hur hon skötte strykningen av sjukhuskläderna i skogsgrönt. Man fick inte heller gå ifrån hur som helst. Facket hade nyligen förlorat en förhandling som gällde när man skulle ta rast. Det var en het diskussion och några menade att man borde väl strejka hon för sin del tänkte: man borde ju sluta. En vecka stod hon ut, sedan sade hon upp sig. Hon hade två veckors uppsägningstid och genomled den ena, därefter var det stopp. Hon förmådde inte gå för hon kunde inte värja sig mot den hagelskur av tankar som bombarderade henne under det monotona strykarbetet. Och när hon såg maskinvakten tomstirra på tvättmaskinernas ruskande och frustande var hon nära att kasta upp.