Skrock

Stegar, speglar och annat strunt

Skrock! Trodde jag läste fel. Det är väl inget att skriva om?  Jag är absolut inte skrockfull, har aldrig varit, kommer heller aldrig att bli. Jag skrattar hånfullt när någon klagar på att jag lägger nycklarna på bordet och inte borde göra det. Och jag går alltid under stegar, varför ödsla tid på att gå runt?

Och så det där med att en spräckt spegel skulle ge sju års olycka. Det är bara bullshit! Borde väl jag veta? Jag är ju inne på mitt, låt se nu, trettioandra olyckliga år! Ja, så länge är det väl nu? Det började när jag… ja just det, trettiotvå år blir det i år.

Och jag spottar alltid tre gånger då jag ser en svart katt på vägen. Eh, hur tänkte jag nu?