Belöna: Nemesis metamorfos lönade sig

Nemesis metamorfos

Hon satt fast i sin egen gyttja. Samtidigt frättes hon inifrån av sitt hat och av sitt hämndbegär.
Hon slog med vingarna för att komma loss. Sparkade, men sjönk bara längre och längre ner i sin svarta sjuka. Hon kände sig plötsligt dödstrött. Hon var trött på sig själv. Trött på sin egen hämndlystnad . Trött på sitt hat.

I det samma som hon erkände sitt  självbedrägeri kunde hon göra sig fri. Hon flög. Hon flydde norrut. Då hon färdats i hundra och en natt såg hon för första gången ljuset. Hon flög ljuset till mötes och mötte för första gången sig själv. SÅG sig själv för kanske första gången?

Under sig såg hon allt det vita pysande breda ut sig. Hon ville falla. Föll. Hon famnades av det vita. Hon såg en stjärna falla. Hon slöt sina ögon och önskade. Sakta började hennes vingar att rytmiskt röra sig tillsammans med hennes underkropp. Hon gjorde vad alla barn gjort sedan urminnes tider. Detta är La dolce vita, tänkte snöängeln och log sitt första ljuva leende.