Forts. Förbjuden kärlek (sön 29 april)

Det är sent. Jag kör den krokiga vägen mot Uppsala med Simon & Garfunkel på hög volym. Jag har inte mött en enda bil på en halvtimme. Det är ödsligt och det ligger oro i luften. Jag tycker inte om att köra ensam i mörkret, längtar tills motorvägen tar vid. En liten tröst är dock att det är månsken - igen. Plötsligt blir det svartare än svart. Månen faller i skugga och kort därefter ser jag en strimma av silver komma emot mig i hög hastighet. En mörk siluett avtecknar sig mot vindrutan och jag hinner precis tänka att detta är straffet för att jag förhävt mig gentemot mångudinnan Selene. Jag gör en kraftig gir med bilen och kör rakt in i ett träd. Jag är vid medvetande men känner en outhärdlig smärta i magen. Kvidande tar jag mig åt stället där det gör ont och sticker mig på något vasst. Mina händer färgas röda och mitt ansikte blir hadesgrått. Simon& Garfunkel har slutat sjunga och det blir tyst - dödstyst.