Den fattiga studenten

Jag tog tjänstledigt för ett par år sedan och läste en kurs på universitetet och kände mig så där skönt studentfattig som man ska vara när man pluggar. Ni vet, man måste verkligen tänka efter om man har råd med den där chokladbollen eller  mackan eller vad det nu månde vara. Just den här dagen hade jag lämnat in min uppsats och satte mig i bilen för att köra hem. Då pep bilen till och meddelade att bensinen var på upphällningen. Jag fyllde på för en hundring och hade sedan inte mycket pengar kvar. När jag kom in till stan kom jag plötsligt att tänka på en artikel om en ny smörgåsbar och jag mindes särskilt den aptitliga bilden på smörgåsarna. Borde jag inte fira att jag lämnat in uppsatsen?, funderade jag. Jo men visst!

Jag fulparkerade bilen och köpte en ganska dyr smörgås för mina sista sekiner. Nöjd och lite lyxrusig fortsatte jag färden. Jag var snart i jämnhöjd med den granitklädda riksbanken och svängde runt hörnet. På gatan, mitt för riksbankens huvudingång, fick jag plötsligt se flera sköna hundralappar dansa en dans! Jag tvärnitade, slet upp dörren och kastade mig ut efter pengarna, hoppade in i bilen och drog därifrån med en rivstart.

Sedan kom rädslan. Vad hade gjort? Var inte detta olagligt? Och utanför riksbanken?! Jag sneglade i backspegeln för att se efter om jag var förföljd, men det verkade inte så. Jag försökte lugna mig själv lite men då kom jag på att det skulle kunna vara Dolda kameran. Då har de ju filmat mig! Jag tryckte på gasen och tog nästa kurva på två hjul. Jag körde olagligt hela vägen hem och skyndade mig ut ur bilen, efter en ny fulparkering, och drog igen porten efter mig. Hjärtat slog av rädsla eller upprymdhet, jag vet inte vilket. Men vad jag däremot visste var: nu var jag inte längre en fattig student!