Olika summor

Dagens inköp

En liten Latte macchiato, 23 kr.

Några potatisar, 14, 35 kr

En Latte med espressoshot och en kardemummabulle, 68 kr

Bensin, 267 kr

Dagens oköp

En tvåa i stan, 3 miljoner 359 tusen kr.

En egen plats

Hon var inte bra på att ta plats - hemma. Det enda egna hon hade var en gammal byrå med sju lådor. Där la hon allt av värde och lite till. Hon hade inte ens sin plats vid köksbordet utan satte sig där det för tillfället fanns plats. Badrummet var värst. Med två tonårsdöttrar fanns inte plats för hennes antirynkkrämer och cellulitreduceringskrämer. Hon själv fick inte heller plats. Numera var den dåligt upplysta hallen hennes sminkställe. 

    Det hade nog funnits en tid då hon tagit både strid och plats, men det var då. När hade förändringen skett och varför? Hon visste inte. Och ändå visste hon. En suck undslapp henne. 

     Sedan en tid tillbaka grodde en tanke hos henne; hon måste ha en egen plats, en plats som bara var hennes. Till slut fann hon vad hon sökte. Ett litet torp uppe i Hälsingeskogarna utan el, utan vatten men plats. Plats för henne. Plats för tankar. Plats för liv - ett eget liv.

PS. Jag är så ringrostig men jag vill gärna komma igång med skrivandet igen.DS

Aldrig

En rymdvarelse - en varelse i rymden; så kände jag dig. 

Eller, jag kände inte dig - ändå är saknaden stor.

Ett universum av kosmiska tankar - det var du.

En oändlig inspiration - det var du.

En tomhet fylld av tårar - är nu.

Ibland såg jag dig. Trodde jag. Hoppades jag. Ibland fantiserade jag om att du skulle läsa över axeln när jag skrev ett inägg på bloggen på ett café. Och så skulle du säga: - Är det du som är Iris, det skulle jag aldrig kunna tro! Själv skulle jag säga, som om det vore det självklaraste i världen:  - Hej Saqer. Jag ha väntat på dig. Och du skulle flytta över din kaffekopp och ställa den vid min och jag skulle inte veta vad jag skulle säga. Kaffekopparna skulle stå tysta bredvid varandra och jag skulle vara för rädd för att blotta mina intellektuella blottor och mumla nåt om ett möte och rusa därifrån.

Du kom aldrig.

Ett ovanligt frukostsällskap

Äter frukost på uteservering. Ensam? Nej, med mig själv. I vanliga fall brukar jag ha sällskap av gråsparvar men dem slipper vi frukostgäster idag för småfåglarna har fått korn på min granne, en fd elitgymnast i 90-årsåldern med knappt ledsyn som tar sin dagliga rullatorpromenad för att mata fåglarna. Hon blir ordentligt uppvaktad. Kring mig däremot svärmar bara en vanlig geting. Men då, från ingenstans, dyker det upp ett monster som landar på bordet. Jag flyger upp och springer ut på gatan. I ögonvrån uppfattar jag en gigantisk gadd. Jag hör dock inte det karaktäristiska V8-vrålet som från en bålgeting och jag hinner se att den dessutom saknar vingar. Den ser liksom helt fel ut! Jag ryser i sommarvärmen och hjärtat bultar. Usch, vad stor den är. Bordsgrannen fotar och googlar (Thanks god for Google). Stolt meddelar han att det är en gaddstekel av honkön. Och - den är ofarlig.

Hamna å famna

Hamna å hamna. Så ville hon nog gärna se det; hon hade hamnat här, där, nånstans, varsomhelst, hos nån, vem som helst. Hon var en sån som bara hamna - utan mål, utan mening. I limbo - hörde hon hemma.;  ingen egen åsikt. ingen avsikt heller för den delen. Insikt? Nä, det saknade hon helt och någon utsikt till ett bättre liv, det hade hon inte inte heller.

Hamna å ffamna, vem som helst, var som helst...

Lite nervig bara

Det är inte så bra att ha ständig tillgänglighet till information. När jag googlade på nerv kom jag snart vidare till Polyneuropati, en nervsjukdom som kan orsakas av diabetes men också sv Borelia. Förekomsten av rådjur är stor här ute i skärgården och rådjuren är mer eller mindre värddjur för fästningar (som om ni frågar mig, saknar existensberättigande, eftersom inget djur äter dem, fästningarna alltså). Således finns det en uppenbar risk att drabbas av nervskador efter denna sommar. Varför skulle man inte få en blodsugande "boreliafästing" på sig? Jag vet ju i och för sig inte hur stor sannolikheten är för det men som den hypokondriske jag är får vi nog planera för en stadssemester istället. Varför inte ta tåget till Hamburg, Berlin och Prag. Fast hur är det med sjukdomsrisken i de städerna? 

För säkerhetsskull gjorde jag just några sökningar, bara för att vara på den säkra sidan. dessvärre upptäckte jag att det förekommer såväl Berlinsjuka,  Pragsjuka som Hamburgersjuka. Berlinsjuka verkar vara något influensaliknande. Pragsjukan fick jag däremot ingen riktig kläm på. Hör av dig om du vet något! Den sistnämnda sjukdomen borde vi kunna undkomma genom att undvika hamburgare, tänker jag. Kanske, kanske åker vi.

Härja här - inte i Härja!

Jag står inte i den kommunala bostadskön. (Ja, ja jag är en idiot, men jag hade inga planer på att separera. Det kom så plötsligt! (jo, det var jag som ville och ja, det var jag som initierade, men jag trodde det skulle ordna sig.) Eller, jag vet inte hur jag tänkte. 

Trots att det finns 2974 objekt till salu, så kan jag bara drömma.  Priserna är skyhöga, bankerna skitsnåla och jag känner mig värdelös som en liten myggskit. På tal om liten; man skulle kanske flytta till en liten ort där priserna är mer humana. Kanske skulle man flytta till Härja?  Men min sökning gav inga träffar. De  272 personer som bor där är antagligen fullkomligt nöjda och lyckliga och har inga som helst planer på att sälja än mindre flytta. På tal om Härja; jag undrar om det är möjligt att gå till någon instans och helt enkelt härja ordentligt, ställa till en scen, hota med att jag, en hederlig medborgare med fast anställning kommer att bli galen, på riktigt, om jag inte får hjälp med en hyreslägenhet för mig och mitt barn. Jaa, min själ. Jag ska baske mig sluta ina som en liten mygga och börja härja och svärja istället.