Hämnas

Hämnden är ljuv

Jag var tillsammans med en kille (O) som jag var väldigt kär i. Dessvärre började han prassla med en tjejkompis (X). Jag kände ju på mig att han hade en annan men han förnekade det. Tecknen var många: ett gulligt kort damp ner i brevlådan på Valentine, en kvarglömd kärleksskiva i bilen och en plötslig fiskesemester över helgen. Till slut erkände han och jag flyttade.

Ganska snart sökte han upp mig och jag kunde inte motstå honom. Jag fick min hämnd genom att vara tillsammans med honom samtidigt som han hade ett förhållande med X. Jag såg till att lämna små visitkort här och där som tex ett litet oskyldigt hårspänne Det var ju ingen hämnd om hon inte visste om min existens!

           

Snart fick jag ett telefonsamtal. Det var hon som undrade om jag hade ett förhållande med O. ”Jaa” sa jag. ”Åh vilken skitstövel jag är ju tillsammans med honom!” utbrast hon."Nej men åh, jag trodde det var slut" sa jag oskyldigt.

Nästa dag fick jag ett nytt samtal, denna gång från O.

”Har du berätta för X om oss?

”Neej, vad då rå?” sa jag.

”Jo, X har varit hemma hos mig och klippt sönder alla mina skjortor, ALLA!!!”

(Han hade ett dressingroom med säkert 200 skjortor.)

Jag log och tänkte; hämnden är ljuv.

Fortsätter: Vart är vi på väg?

Vart är vi på väg?

10 poäng

Vi slussar ut från gråmulen kronkrönt stad för färd norrut mot slutmålet: farbar skuta.

8 poäng

Vi far förbi stad med huvudlöskonung.

6 poäng

Vi bilar vidare förbi läkerheter, där det kan lukta bränd halm.

4 poäng

Vi fortsätter vår resa genom landets femtonde största landskap.

Här, i stad, föddes allsångskonserterna.

2 poäng

-Å redan framme! säger barnen som sovit halva resan.

En liten "krabat"

Kunde någon annan passa hennes lilla krabat?

”Vill du hänga med till Rom, nästa vecka?”

Klart hon ville,. Det skulle bli hon och tre andra tjejer. En kände hon bara helt flyktigt, men de andra två hade hon känt länge. Det var bara ett litet aber; det skulle vara BF. Hon visste inte riktigt hur hon skulle lösa det. Hon var ju ensam nu så hon kunde inte räkna med någon handräckning från honom.

*

De hade träffats på en bar, hon var nyskild. De hade, så att säga, fallit för varandra. Redan under vecka två började han bearbeta henne. Själv hade hon redan tre i ett tidigare äktenskap, men han hade övertalat henne och så gick det som det gick. Ett tu tre så jäste det. Men för några månader sedan hade han stuckit, packat sitt pick och pack och dragit. Fegat ur, helt enkelt. Hon hade väl inte gråtit precis men inte heller jublat.

**

Hon ringde till vänner och släkt, men ingen kunde hjälpa`na

”Jag får ingen som kan passa`n!”, sa hon när hon ringde tillbaka till Lisa. ”Kan inte följa med.”

”Men herregud, du bor ju i Stockholm. Det finns ju ett hotell som specialiserat sig på såna!”

”Va?” Visst ja, det hade hon ju rätt i. ”OK, jag kollar upp och ringer tillbaka.” sa hon la på.

***

Hon var först lite tveksam. Kunde hon verkligen lita på att någon annan kunde mata hennes lilla krabat? Några dagar senare lämnade hon över sitt lilla skötebarn Åsa och Markus. Hon visste att hon med gott samvete kunde lämna över matningen i deras vård. Nöjd och belåten stängde hon dörren till surdegshotellet och tog en taxi till Arlanda.

börja

All vår början bliver svår

Hon följde linjen som bildade bokstaven D, ett rakt streck med en 

rund mage. Hon smekte bokens sidor, tittade på bilderna och 

försökte tyda orden. Hon försökte lära sig att läsa. Tecknen var 

mystiska, bångstyriga, ja faktiskt riktigt tjuriga. De verkade leva 

sitt eget liv. Men en dag, när den unga kvinnan  som vanligt satt 

på bibliotekets barnavdelning, blev bokstäver till ord,

ord till meningar och meningar till sammanhang.

En far, en regim, ett krig hade undanhållit henne skriftspråket. 

Nu med ett eget skriftspråk kunde hon påbörja resan till ett 

självständigt liv. Det skulle inte bli lätt. Hon skulle komma 

att tvivla,att ångra sig, att inte orka, 

men hon skulle alltid resa sig igen, och igen och igen.

Att våga ta språnget: Vid Rubicon

Hon var sexton år och analfabet.

De hade berövat henne en barndom.

De hade förvägrat henne ett skriftspråk.

Nu försökte de gifta bort henne.

Men hon var modig och hon var stark

Hon korsade Rubicon.

fortsättning: Fråga inte mer

Skrivpuff: försummande, fördummande

Fortsättning på Fråga inte mer

Bedjande mandelformade ögon sade: Fråga inte mer!

Våra frågor hade blottat henne. Hon låg som ett offerlamm för våra fötter.

Nu slog midnattstimmen. Mörkret lade sig som en skyddande pläd över hennes späda kropp.

Hon sade: ”Min mor som kommer från en modern familj, utbildade sig till lärare. När hon gifte sig med min far, som var mer traditionell, fick hon sluta att arbeta och ingen av oss  fem flickor fick någonsin gå i skola.

”Men, frågar jag naivt, kunde inte din mor ha undervisat er i hemmet.?”

”Hon fick inte, då slog han henne”, viskade hon rakt ut i julenatten.

Stearinljuset flämtade till.

Jag höll andan.

Ekens nakna knotiga armar  sträckte sig mot den nattsvarta himlen, liksom bedjande.

Skrivpuff: att försumma

"Fråga inte mer"

"Jag vet inte", svarade hon.
"Jo, men tror du att det finns, och så räknade de upp
en mängd olika vilda djur.
"Jag har aldrig gått i skola", sa hon och såg på oss
med sina mörka ögon.

Hon kunde vara en av prinsessorna
i "Tusen och en natt", tänkte jag.

"Jag och mina systrar fick inte gå i skolan för vår far.
Därför vet jag inte så mycket om mitt land."
Hennes mandelformade ögon bad: "Fråga inte mer!".