Till Karin, Erica och Virginia

Till Karin, Erica och Virginia

Jag sitter här mot husväggen och dricker årets första "ute-i-det-friakaffe. Solen värmer mina stela leder och kaffet, snart ljummet, fyller mig med välbehag. Då kommer jag att tänka på er. Ddet är ett par saker jag vill säga er. Vi börjar med dig, Karin. Inte gör det ont när kroppar brister, Karin! Det kan tvärtom vara frigörande! Och inte är jag rädd att flyga heller, Erica, har aldrig varit. Däremot har det blivit lite si och så med det erotiska de sista åren. But now I Will spread my wings out again...  Dig, Virginia, dig håller jag helt med; Ett eget rum - åååååh, mmmm, aaaah det vill jag ha! Den känslan är oerhört stark inom mig nu. Växer, växer. (Brister?)

Kaffet har kallnat i den kyliga luften, men solen gör sitt bästa för att blidka mig. Ja, här stannar jag ännu några timmar på min fårskinnsfäll och med ullfilten tätt runt kroppen. Jag ska sitta här och känna hur det brister och inte vara rädd när kroppen spritter av vårkänslor. Och jag ska njuta av naturens rum - på något sätt ett  slags eget rum.

Käraste, innerligaste hälsningar/Iris

(Karin Boyehar väl alla läst i tonåren och hört talas om Virginia Wolfs  "Ett eget rum" har många gjort, men alla kanske inte läst Erica Jong. Hon skrev ett manifest för fri kvinnlig erotik - "det knapplösa knullet"  på -70-talet i "Rädd att flyga").