Sockerskålen

Sju sorters kakor på ett fat tronade mitt på finduken. Finaste kaffeservisen hade jag fått duka med, den med rosa rosor som jag älskade.  Jag visste ju precis hur man skulle göra. Tog ett steg bakåt och betraktade förnöjt min fina dukning; till höger om kakfatet hade jag placerat sockerskålen och gräddsnipan. Jag hade själv hällt upp krongrädden och lagt sockerbitarna i sockerskålen. Då kom mormor in i finrummet.

- Du måste lägga en påse under varje fat! 

- Va?

- Här, lägg en påse under varje assiette, kommenderade hon.

- Varför då?

- Jo, de kakor de inte äter upp, får de ju ta med sig hem, förstås, sa mormor.

Jag stirrade på mormor, men gjorde som hon sa. 

Tanterna kom.  Jag minns att kakfatet var tomt när tanterna försvann med varsin fylld papperspåse i näven. När mormor dog, fick jag ärva sockerskålen.