Några ord

Sol

Försening

Huvudvärk

Vårkänslor

Hon stirrade på orden. En dikt kanske, tänkte hon. Nä, inte en dikt, det kände hon inte för. En betraktelse fick det bli.

Solen hade skinit som en toking hela helgen. De hade till och med fått fälla ner persiennerna! Men sen hade de resolut packat bilen och åkt till slalombacken. Och de hade suttit ute och ätit sina smörgåsar, härligt. Det var en lyckad dag, de hade inte ramlat i liften en enda gång, men hon hade förstås lyckats trassla in ryggsäcken i nätstängslet och fått slita sig loss och fått med halva nätet. Trötta i benen gick de nu mot bilen. 100 och åter 100 bilar stod där. Var hade hon parkerat? Tonåringen fick passa packningen under tiden som hon själv, likt en råtta, kilade fram och tillbaka mellan bilarna. Tjugo minuter senare och en tonåring surare fann hon den. Nu var det gasen i botten : de var kraftigt försenade till middagen som väntade.

En utsökt middag med vin, mycket vin väntade. Därefter sedvanlig Cluedo, som hon alltid förlorade men ändå tyckte var jättekul. Prat om arv, testamenten och drömmar förföljde henne sedan in i sömnen. Dagen efter vaknade hon tidigt, för tidigt. Hon letade i neccesären efter en huvudvärkstablett, men fann ingen. Okay, hon fick ta tjuren vid hornen, stå ut! Dagen gick i långsamhetens tecken; hundpromenad i scooterspår, middagslagning och tårar som ackompanjerade Simon och ekarna. Sen var det dags gör Monopol. En person köpte allt och alla andra blev sura. Så var det med det! 

Nästa dag bjöd åter på sol från en klarblå himmel. Det bestämdes raskt att lunch skulle intas på terassen. Det grillades korv på längden och tvären. Det är något speciellt med vårvintern, tänkte hon. Man vaknar till liv och sträcker på sig. Vårkänslor? Kanske, men inte erotiska, bara sådana som hade med själva  uppvaknandet att göra, bestämde hon sig för.