Bokstavslov

Jag tystnade allt mer. Svarade endast enstavigt på familjens frågor, förförd av pekfingervalsen som jag var. Jag tänkte bara ord, tänkte bara text, tänkte ingenting annat. Jag var besatt.

Så nalkades påsken och med den påminnelse om lidandet. Jag tog bokstavslov. Men varje dag tänkte jag: ordet, vilket är ordet? Tagelskjortan rev i skinnet som en påminnelse: vara med familjen, här och nu. Och jag knäskurade golven, drog in såpan i näsan, fyllde näsborrarna med den våta furun och andades fuktluddigt damm och muslortar, oerhört närvarande. Målade ägg, stal björkris, skar fårfiol, malde lammfärs och gjorde panna cotta tillsammans. Huset fylldes av dofter och flickornas fnitter när de sprang ut och in hos varandra, glada att ses efter en lång höst och vinter. Och jag tänkte; låt dem aldrig tystna.