Hämnas

Hämnden är ljuv

Jag var tillsammans med en kille (O) som jag var väldigt kär i. Dessvärre började han prassla med en tjejkompis (X). Jag kände ju på mig att han hade en annan men han förnekade det. Tecknen var många: ett gulligt kort damp ner i brevlådan på Valentine, en kvarglömd kärleksskiva i bilen och en plötslig fiskesemester över helgen. Till slut erkände han och jag flyttade.

Ganska snart sökte han upp mig och jag kunde inte motstå honom. Jag fick min hämnd genom att vara tillsammans med honom samtidigt som han hade ett förhållande med X. Jag såg till att lämna små visitkort här och där som tex ett litet oskyldigt hårspänne Det var ju ingen hämnd om hon inte visste om min existens!

           

Snart fick jag ett telefonsamtal. Det var hon som undrade om jag hade ett förhållande med O. ”Jaa” sa jag. ”Åh vilken skitstövel jag är ju tillsammans med honom!” utbrast hon."Nej men åh, jag trodde det var slut" sa jag oskyldigt.

Nästa dag fick jag ett nytt samtal, denna gång från O.

”Har du berätta för X om oss?

”Neej, vad då rå?” sa jag.

”Jo, X har varit hemma hos mig och klippt sönder alla mina skjortor, ALLA!!!”

(Han hade ett dressingroom med säkert 200 skjortor.)

Jag log och tänkte; hämnden är ljuv.