Jag minns att du ofta du rensade nät
Jag satt bredvid med fiskar i knäet.
När din sparris i jorden växte sig stark
Var du stolt som en greve i sin park.
Svarta dagar du svor över flaskans kemi
En ojämn match, inte ens en remi.
Du kom inte hem, drack tills det var slut
Vi väntade hemma men somnade till slut.
Du var
En midsommardans
På en ö någonstans
En midsommardans
På en ö någonstans
En grusad gång, du finns ingenstans
Du är borta, hallonhäcken mist sin glans
Vi går uppför trappen där du så ofta stått
Och vinkat hejdå till oss när vi gått.
Det är mörkt det är tyst det är kallt i ditt hus
Du brukade alltid ha tända ljus
En vägg med foton ler emot oss
Och där hänger sånt som vi gjort förstås
Du var
En midsommardans
På en ö någonstans
En midsommardans
På en ö någonstans
Köksbordet täckt med tidning och kartong
På stolen ligger en lappad kalsong.
Gaffatejp, överallt spår av ditt slit,
Din dagbok berättar: ditt liv var skit
Vi sitter bland rester; ditt liv blev det här
Internationalen inte åt alla lycka bär
Vi skruvar ur lampan, släcker ett ljus
Så låser vi dörren och lämnar ditt hus.
Du var
En midsommardans
På en ö någonstans
En midsommardans
På en ö någonstans
Sorgligt, sorgligt.
SvaraRaderaPS Har det slunkit in ett du för mycket på första raden eller är det jag som inte fattar?
Underbar text, fint skrivet.
SvaraRaderaÅ så fint skrivet, jag börjar gråta o känner sorgen.
SvaraRaderaKram
Mycket starkt skrivet. Känns!
SvaraRaderavemodigt men solklart
SvaraRaderaHåller med övriga, starkt skrivet om ett liv.
SvaraRaderaRefrängen/omkvädet!
SvaraRaderaFin berättelse. Starkt. Tydligt.
SvaraRaderaFint!
SvaraRadera