En kopp kamomillte
Först som en förnimmelse - en doft av eld. Sedan undrar jag vem som grillar korv i ösregnet här på torget? När jag närmar mig ser jag några ungdomar som bjuder uteliggare på värme, kaffe och smörgås under tak. Själv hastar jag genomsur och hukande mot hemmet - mitt hem. Jag har inget att klaga på. Inget, tänker jag när jag byter om till morgonrock och kryper upp i soffan med en filt över fötterna och en kopp värmande kamomillte.
Manar till eftertanke... o jag som gnäller över en förkylning o att jag har trååkigt!
SvaraRaderaVissa upplevelser och iakttagelser ger en perspektiv på tillvaron.
SvaraRadera