lördag 20 oktober 2012

En kopp kamomillte

Först som en förnimmelse - en doft av eld. Sedan undrar jag vem som grillar korv i ösregnet här på torget? När jag närmar mig ser jag några ungdomar som bjuder uteliggare på värme, kaffe och smörgås under tak. Själv hastar jag genomsur och hukande mot hemmet - mitt hem. Jag har inget att klaga på. Inget, tänker jag när jag byter om till morgonrock och kryper upp i soffan med en filt över fötterna och en kopp värmande kamomillte.

2 kommentarer:

  1. Manar till eftertanke... o jag som gnäller över en förkylning o att jag har trååkigt!

    SvaraRadera
  2. Vissa upplevelser och iakttagelser ger en perspektiv på tillvaron.

    SvaraRadera