Knappast en struntsak

-Ja, då sätter vi oss väl här och börjar, då.

-Ja, min regering kan inte göra vilka eftergifter som helst, som ni säkert förstår.

- Det förstår jag. Jag har samma dilemma, men vi har ju redan gjort en grovskiss och om vi utgår från den så…

- Ja, då vill jag genast framhålla att den här linjen som vi drog igår, den måste vi vinkla något. Mitt förslag är därför att vi drar linjen något mer österut.

- Hm. Om vi går med på det så måste vi titta en gång till på västkusten. Vi vill ju gärna ha lite mer där.

- Vi får förstås försöka komma överens.

- Tänk igår sa min lilla fru att hon oroade sig för att det skulle kunna bli problem om många stammar skulle tillhöra samma land.

- Va? Det är väl precis tvärtom?

- Ja det sa jag också. Det är klart att det är bättre att en bestämmer än att man har en massa småhövdingar. Men, fortfor hon, de talar ju så många olika språk och vad jag har hört så har varje stam sitt eget språk. Då sa jag att det där behövde hon inte bry sitt lilla huvud med och då log hon och sa: -Nej, det är ju förstås en struntsak i det hela.

- Och hur det nu än är med den saken så kommer nog inte bekymren förrän senare och då är vi döda och begravda, ha ha ha.

-Den dagen den sorgen...