Lite nervig bara

Det är inte så bra att ha ständig tillgänglighet till information. När jag googlade på nerv kom jag snart vidare till Polyneuropati, en nervsjukdom som kan orsakas av diabetes men också sv Borelia. Förekomsten av rådjur är stor här ute i skärgården och rådjuren är mer eller mindre värddjur för fästningar (som om ni frågar mig, saknar existensberättigande, eftersom inget djur äter dem, fästningarna alltså). Således finns det en uppenbar risk att drabbas av nervskador efter denna sommar. Varför skulle man inte få en blodsugande "boreliafästing" på sig? Jag vet ju i och för sig inte hur stor sannolikheten är för det men som den hypokondriske jag är får vi nog planera för en stadssemester istället. Varför inte ta tåget till Hamburg, Berlin och Prag. Fast hur är det med sjukdomsrisken i de städerna? 

För säkerhetsskull gjorde jag just några sökningar, bara för att vara på den säkra sidan. dessvärre upptäckte jag att det förekommer såväl Berlinsjuka,  Pragsjuka som Hamburgersjuka. Berlinsjuka verkar vara något influensaliknande. Pragsjukan fick jag däremot ingen riktig kläm på. Hör av dig om du vet något! Den sistnämnda sjukdomen borde vi kunna undkomma genom att undvika hamburgare, tänker jag. Kanske, kanske åker vi.

Härja här - inte i Härja!

Jag står inte i den kommunala bostadskön. (Ja, ja jag är en idiot, men jag hade inga planer på att separera. Det kom så plötsligt! (jo, det var jag som ville och ja, det var jag som initierade, men jag trodde det skulle ordna sig.) Eller, jag vet inte hur jag tänkte. 

Trots att det finns 2974 objekt till salu, så kan jag bara drömma.  Priserna är skyhöga, bankerna skitsnåla och jag känner mig värdelös som en liten myggskit. På tal om liten; man skulle kanske flytta till en liten ort där priserna är mer humana. Kanske skulle man flytta till Härja?  Men min sökning gav inga träffar. De  272 personer som bor där är antagligen fullkomligt nöjda och lyckliga och har inga som helst planer på att sälja än mindre flytta. På tal om Härja; jag undrar om det är möjligt att gå till någon instans och helt enkelt härja ordentligt, ställa till en scen, hota med att jag, en hederlig medborgare med fast anställning kommer att bli galen, på riktigt, om jag inte får hjälp med en hyreslägenhet för mig och mitt barn. Jaa, min själ. Jag ska baske mig sluta ina som en liten mygga och börja härja och svärja istället.

Visset

De tittar på varandra - ordlösa

Det är inte bara liljekonvaljerna som har vissnat.

Trädgårdens A B C

Azurblå akleja 

Besvärlig björnbärsbuske (dvs den går inte att ta död på)

Cirkulerande citronfjärilar kommer nog snart

Döende dahlia - synd.

Enstaka ekorrar

Försiktig förgätmigej

Gammal grävling - gammal eller inte, men han smet förbi igår kväll

Himmelska hallonbuskar från pappas land står nu i min trädgård. 

Isblå Iris

Jävla japanska lyktor - vackra men sprider sig. (Japaner, japaner, bara japaner!)

Koltrastens koloratur

Liljevita liljekonvaljer 

Många myror

Några nyponbuskar

Oöverskådligt ogräs

Pappas potatisland. Du ler i din himmel nu pappa, när jag rensar

Qutande quinna- alltså: jag går kutryggig bland ogräset

Reslig rabarber - nu svalkande rabarberdryck (jag har bästa receptet!)

Ståtlig sparris - jajamensan! De kommer också från pappas odling!

Taggiga tistlar - de kommer från grannen :-(

Underbara ungar

Vita vippor

X anthium orientale har jag inte skådat här - ännu

Ynklig yoccapalm - kunde jag ha...

Zebrafinkar zkulle kanske passa i en bur, hm

Åldriga årsringar

Ärriga äppelträn

Övervintrande örter - hamnar i tzatsikin (här har jag också bästa receptet :-)

Jakten

Vi lämnade den svagt rosaskimrande sluttningen och måsen som bevakade oss. Några årtag senare var vi utom synhåll bakom udden. Vi sa ingenting, bara såg på varandra. Skräcken lyste fortfarande i dina ögon, när du följde åran som skar genom vattenytan. Själv kände jag mig lugnare nu. Här ute på havet kunde ingen nå oss. Jag lät årorna vila i sina årtullar, sträckte mig fram mot dig. Du lät dig villigt kyssas - en lång och hetsig kyss. Vi hörde inte motorbåten som närmade sig.

Jag saknar dig så

Det är inte liljekonvaljerna som får mig att gråta, det är vitsipporna. Du brukade plocka vitsippor stora som prästkragar. De var som störst i den där sluttningen vi brukade ro förbi då vi skulle ta upp nät. Då i den tidiga morgonen stod de och nickade lite - slutna inom sina blad. En svagt rosaskimrande sluttning, dina årtag och en mås som bevakade oss. Det var vår morgon, pappa. 

Slocknad

Hon hade utstrålning - då

Nu sitter hon här - grå

Minnen väcks 

När allt har släckts:

Tajta jeans och toppiga bröst

Vinter, vår, sommar, höst;

kavaljerer på rad

bönade, bad.

Ögon glittrade;

skrattet smittade

Hon var ett skimmer, en glans

Nu grå - finns ingenstans.