Till min Rönnerdal

Förlåt mig, men jag tror att jag måste publicera mitt griftetal som jag höll vid min pappas begravning, för att kunna gå vidare. Det är som om texten sätter stopp för vidare texter och jag kan inte heller läsa era, och det vill jag ju!

Jag var beredd på döden, men inte på sorgen som drabbade mig då pappa lämnade oss. Jag hade ju plågats av att se min far så kraftlös, önskat att insomnandet skulle ske snart, men överrumplades av mina tårar. Jag kände sorg då jag trodde jag skulle känna lättnad.

Mitt griftetal till pappa i kyrkan

Dina sista dagar i livet blev en stilla tid inte alls en tid av aktivitet som annars var Ditt signum. När vi vakade vid din bädd din sista vecka i livet fanns tid till eftertanke och jag tänkte på allt som vi gjort tillsammans, pappa. Allt som du lärt mig och allt som jag/vi fått av dig. 

Du var 

Min Rönnerdal och dansen i Roslagens famn

Badmintonmatcher och joggingturer

Och alla sommarkurser med tivoli och finsk bastu

Du var

Den pappa som reste och kom

med godis och glass i stora lass

Och Lärde mig laga en elektrisk sladd för det måste även flickor kunna, sa du.

Du var

1:a maj och  Internationalen

kursledaren som ledde morgongymnastiken

Och Lägerelden med korv och en sång om en tiggare från Luossa.

Du var

Strömming på längden och tvären

gravad lax och sparris, troligen först i Sverige med grön sparris!

Och helgpappan med varm choklad med vispgrädde en lördagsmorgon. 

Du var

En stolt morfar två gånger om

läste med inlevelse om Kalle Stropp och Grodan Boll

Och delade rättvist ut guldpengar ur kappsäcken.

Du var den som fyllde våra skafferier.

Du var naturen, svampen och marken där vi fortfarande går.

Slutligen var du storfiskaren  som delade fisken med oss andra, från ditt hav.

Jag vill tacka dig för allt detta, du som var min store starke far och som blev min lilla pappa, så liten och späd i din sjukhussäng. Nu är det vår tur att hjälpa dig;

Pappa, Du hade en gång en båt och en dröm som försvann.

Vi ska nu hjälpas åt att din seglardröm blir sann

då urnan sänks i ditt hav, 

havet som var du, ditt nav