Klockan var nio på kvällen. De stod där i hallen, lite vilsna, som bortkomna. Som om de inte visste vad de skulle göra av sig. De snuddade lite vid varandra. De tåflirtade! Om de hade kunnat skulle de ha fnissat, men de var alldeles tysta. Nu kom någon. Tog först den ena och sedan den andra, behandlade dem omilt, knöt hårt. Öppnade så slutligen dörren och joggade ut. Äntligen fick de komma ut och röra på sig!
Knäpp text! Vilka är de? Varför så passiva? Kul!
SvaraRadera:) Intressant vinkel på temat.
SvaraRaderaNä, men hjälp!!! Hur dum i huvudet får man vara? Ja, ja, så går det när man läser utan att läsa. Skitbra text.
SvaraRaderaKul perspektiv att låta skorna vara huvudkaraktären :-).
SvaraRaderaJättebra text. Jättekul perspektiv!
SvaraRaderaJag tänkte först på två hundar! Kul!
SvaraRadera