I stället för museum skulle vi göra uppdrag denna söndag:
Göra den största isfläcken, jag älskade att göra detta på
skolrasterna. Kommer ni ihåg? Man spottar och springer, spottar och springer
och till slut har man fått en kana! Och vilken kana det blev, och poäng!
Därefter skulle man rusa till Konsum för att köpa Mariekex, rusa tillbaka hem
och stoppa dessa i munnen, nej bara tre stycken, och försöka
vissla, inte lätt och jag insåg att jag skulle bli tvungen att dammsuga. Därpå skulle man springa en bana
balanserandes ett rått ägg. Synd att jag inte damsög direkt, nu blev det en
väldigt smulig äggröra på golvet. Nu vidtog dock ett stillsammare uppdrag; måla av en dalahäst finast.
Inte heller min gren. Men sedan var det dags för pingisbollkickning på
pingisracket och här skulle jag väl kunna kamma hem en poäng. Nej, de gamla
takterna satt inte kvar. På med kläderna igen inför sista grenen: vantkastning.
Jag kom längst eftersom jag råkade kasta vanten över gatan in i parken där en fågelhund
strosade i godan ro, och som blev
själaglad när Lovikavanten kom flygandes. Nej, den har inte kommit tillbaka, vanten
alltså. Ja, hunden har jag inte heller sett och ja, den var äkta, Lovikavanten, alltså.
Kul!
SvaraRaderaVäcker barndomsminnen.
SvaraRaderaLivet som uppdrag :)
SvaraRaderaKul! Vilken dag :)
SvaraRadera