Att hoppas: Allan på rymmen

Allan på rymmen

Det är hans 100-årsdag. Självaste kommunordförande 

kommer för att fira Allan på hemmet. Men Allan själv står 

just nu stilla i blomsterrabatten nedanför sitt fönster. Allan är på rymmen. 

Först tänkte jag: den här boken måste jag ge till min pappa.

I nästa ögonblick tänkte  jag men hjälp, han kanske blir inspirerad 

och också rymmer. Romanfiguren Allan rymde när penséerna blommade   

men nu är det vinter. Pappa kan  ju frysa ihjäl!

Jag kör in på Mc Donalds Drive in. ” Två macfeastmenyer och två cola utan is 

och mycket peppar, salt och ketchup. Ta en påse med kycklingvingar

också förresten!” Pappa älskar Macdonaldsburgare och jag tycker 

att han behöver fett. Han är så mager och orkar knappt ur sängen. Jag skyndar på

för att hinna fram innan de serverar mat på hemmet så att pappa slipper äta den.

”Ät lite till, pappa! Du måste ta en kycklingvinge de är jättegoda!” Jag hoppas 

pappa ska bli frisk och stark av den feta maten

”Jag blir nog inte kvar här länge till” säger han plötsligt. Om jag äter ordentligt 

och försöker röra mig lite mer så orkar jag nog snart komma hem.” Då blir jag 

orolig. Jag sneglar bort mot fönstret och ser till min lättnad att någon skruvat 

bort handtagen till fönstren. Pappa Allan kan inte rymma, även om han skulle vilja.